Efter några veckor av återfall - till högar av talade ord, har jag nu återvänt in i min tystnad. Måsarna, vågorna, vinden - som smeker mindre ömsint i septemberkvällen - annars ordlöst.Fartygen väntar på redden, i nordväst syns Vinga och Trubaduren. Horisonten målas gul och blir allt rödare innan mörkret erövrar natten.
Skvalpet lugnar tinnituspipet, natten ger mig en vilsam kram. Mörkret erövrar tanken, inte dystert eller ödesmättat, bara fyller ut rummet, erövrar det med stillhet. Sänker temperaturen, orden får lägga sig till vila, bytas mot tomhet, där den stora Närvaron finns.
Vänt åter ut till Paradiset.
PS ti morgon. Valrysaren över. Jens blir kvar. Gratulerar. För Mona är det goda och dåliga nyheter: Vänstervinden blåser, folket var dock inte alltför angelägna att byta regering. DS.
1 kommentar:
Låter så ljuvligt! Havet är en av de vackraste platser jag vet. Naturen ger själen så mycket ro. Hoppas du har det riktigt bra där du är :-)
Skicka en kommentar