(Bilderna illustrerar inte texten, inte direkt, överst altartavlan där ett fönster har tagits upp och nu genomlyser bilden bakifrån, riktigt vackert. Nederst: Manskören sjöng idag i Emanuelskyrkan i Kungsbacka , riktigt bra. Gittan Ericsson predikade, strålande bra. Använde trafiksymboler, vägmärken, som illustration. Summerade med en parkeringsskylt med texten besökande, uttyddes som BE - SÖK - ANDE. Kreativt! Ganska gott om folk, men från många församlingar i väst.)
Nu till bloggposten:
Det är våra bilder som skapar verkligheten. Vår tankevärld skapar världen, men ibland vill den inte bli omskapt.
Det finns åtminstone två tankefigurer i kyrkan som bryr mig.
• Begreppet – ”komma till kyrkan”, och
• uttrycket ”våra grannar”
Jag tror att vi tänker alldeles fel.
”Varför kommer di inte när jag ringer” frågade sig Hans Alfredsson. Varför besöker de inte våra gudstjänster? Kyrkan – huset, har blivit substitut för kyrkan – församlingen. Tänk dig att Jesus hade hyrt eller snickrat en egen lokal i Kafarnaum. Dit var människor hänvisade för att möta den märklige Mästaren. Hur skulle det evangeliet ha slutat? Hade det ens börjat?
Ofta funderar vi på kyrkans (husets) grannar. Vi annonserar. Delar ut inbjudningar. Skapar grannfester och inbjudningsmöten. Jag tror att i första hand är kyrkans grannar mina grannar, mitt nätverk och alla andra medlemmars nätverk.
Kristentron är på riktigt. Sköts inte på entreprenad av ett hus, eller en anställd kader.
Jesus brydde sig inte så mycket om medlemstalen. Hade inte ens en matrikel. Det fanns inget i statistiken som stödde strategin i Jesu vandringar längs dammiga vägar.
Familjen, hemmet, vännerna, nätverket, arbetskamraterna. Där börjar kyrkan.
Församlingen, kyrkan, gudstjänster och andra samlingar kan vara utbildnings-, inspirations- och rustningsmöten för det uppdraget. Troligen ser då både förkunnelse och världsbilden ganska annorlunda ut.
Kyrkans roll för kulturuppgiften – forma en förpliktande gemenskap av människor – är viktig, liksom kraften i manifestationen av goda möten. Men det är lokalt, riktigt nära, inpå skinnet som kyrkan får nerv och levs.
Apostlarnas mission tog sin utgångspunkt i den lokala synagogan, eller i en krets av troende och sökare, eller kring ett publikt torg med en staty åt ”en okänd gud”.
Detta utgör ett batteri av frågor som sätter i fråga. (forts i morgon)
.
3 kommentarer:
Ja, det läser jag gärna fortsättningen på. hej från elisabeth
En sak till, min ugn är inte varm än, så jag kan inte laga maten på en stund. Jag är inte jättebra på att ha goda relationer till mina grannar, men den absolut bästa grannrelationen jag och min familj har började med att VI verkligen behövde våra grannars hjälp. Vi bad om att få hämta vatten hos dem, och gjorde det i flera somrar, innan vi borrade brunn. Vi började med att dela vatten, och idag delar vi livet på somrarna. Kanske skulle kyrkan ha något att vinna på att tänka efter vad VI behöver hjälp med av våra grannar. Tänka att de har något som vi behöver. Istället för tvärtom. Hej från Elisabeth
Jag känner igen tankarna från bloggen från många olika håll. Ofta ser vi tillbaka på hur Jesus gjorde när det vi gör inte fungerar så bra. Inget fel i det, Jesus gjorde ju allt rätt.
Däremot "gjorde" han inte allt. På ett sätt.
Det är en sak att tala om Jesus och vår kristna tro som en vandringssaga. Att vara Vägens folk På Väg och allt det där. Det är en annan sak att tala om skapelsen Kyrkan, the Body of Christ, Jesus fortsatta inkarnation, som redan i NT ser ganska lik ut våra samlingar (sång, nattvard, regulbundna sammankomster, Bibelläsning m.m.).
Dessutom lever vi i ett samhälle där majoriteten lever ensamma, isolerade och elektriskt underhållna. Om vi går ut och går möter vi ju ingen för alla sitter hemma...kanske.
Du skriver att kyrkan/gudstjänster kan vara "utbildnings-, inspirations- och rustningsmöten". Jag vill hålla med dig när jag läser ditt inlägg men kommer inte ifrån att själva saken, kyrka/gudstjänst/församling, inte är förhandlingsbar. Kyrkan är inget man gör eller går till eller håller på med när det känns kul eller när man har tid eller när man träffas över staketet. Kyrkan är bara en mötesplats eftersom på svenska är kyrkan en byggnad. Församlingen däremot är en gemenskap av människor som har träffat Jesus och vill lova hans namn. Dess syfte är inte att evangelisera som typ en förening...det är upp till kyrkan-vi i våra vardagsliv.
Församlingen är mycket mer än när vi möter människor, men det kan börja där. Jag tror som du att vi tänker ofta fel. Jag tror så här:
när människor som är som vi möter oss och märker att dom möter Jesus så kommer dom gladeligen till kyrkan och går med i en församling där samma intressanta Jesus möter dom. Det handlar inte så mycket om allt det här med kyrka kontra församling kontra byggnader kontra osv., osv.
Vägen till ett sådant liv, en delaktighet i Guds natur (vilket betyder heliggörande) går genom Treenighet, Försoning, Synd, Rättfärdighet, m.m. men kommer ut på andra sidan och kan vinna världen igen.
/Andreas
Skicka en kommentar