Det sluttar mot mörker. Därför en morgonbild från Medelhavet, nu en månad gammal.

I ottan hade frosten bitit i gräset och månskäran hängde över grannens hus då jag vaknade. Mörkret kramar oss, men utan värme.

November är prövningens tid, men kanske också eftertankens. En sommar lägger sig tillrätta bland minnen som blandas mellan år och skimrar i glömskan.

Månen är den bleka solen. Nu tunn som en bortklippt nagel. Rytmen djupfryses, men inget skingrar takten, natten slår mot gryning och vetter mot vår. Jag vet det, men ser det inte - inte än.

Väderrapporten meddelar om luckor i molntäcket, här var en lucka. I vart fall en liten... Radiorösten mal på om fem centimeter nysnö, men här och var en lucka. Klara områden tidvis...