Jo, vi människor är olika. Jag har ställt frågan tidigare: Om vilken annan grupp i samhället skulle vi kunna tala som vi talar om homosexuella? Jag tycker inte att jag fått några svar.
Stefan Swärd, aktiv ordförande i den s.k. Evangeliska Frikyrkan (i bestämd form), skriver idag på sin blogg om förfallet i andra kyrkor - för att de seriöst hanterar kristna syskon mitt ibland oss. Det låter som om han önskar att utesluta dessa kyrkor ur ekumenisk gemenskap. Det tycks vara vägen; stäng dem ute som vi (på våra tolkningsgrunder) inte gillar.
Å ena sidan läser jag om människor kämpar som med sin tillhörighet till dem som inte synas vilja ha dem. Läs här. Personen slutar sin text: "Mitt liv är en droppe i havet... och ni kan inte låta bli att förbanna det."
Å andra sidan dessa sanslösa inlägg om andras seriösa bearbetande av frågor som reser sig ur verkligheten.
Stefans Swärds huvudargument är att hans modell av förakt mot medsyskon är rätt för att de kyrkorna växer. Är det verkligen ett kriterium? Bevara sältan och håll fred med varandra, läser jag i Markus. Hur läser Swärd?
På ett sätt är hela frågan oproportionerlig (det har Swärd själv skrivit), men samtidigt rör den hur vi ser på varandra som människor. Jag är trött på frågan, men tänker, vad ska då inte hbt-människor i vår mitt vara?
Jag har så svårt med den lätthet en del visar genom att utesluta. Vem tror han (och andra) att de är?
Morotslådan då? Dags för brysselkål, morotslåda (finsk julrätt) och julmust. Kanske sill. Men svinen - de får vara. Jag gör som Swärd, utesluter.
Homofoba argument är inte välkomna.
4 kommentarer:
Jag förstår inte, gör du narr av Evangeliska Frikyrkans namnval? Vad tycker du om att de första metodisterna kallade sig för "the Holy Club" i så fall?
Helighet OK, god ambition, Svenska kyrkan (bestämd form) Evangeliska frikyrkan(do) är inga bra namnval. Andra benämningar som Missionskyrkan, Metodistkyrkan etc går an. Så ser jag på det. Narr?/PA
Jag vet inte om du tycker jag är homofob, men jag tycker inte att vi seriöst hanterat några som helst syskon mitt ibland oss genom att försöka se till att vi nu lika lite som staten ska ha kvar ens ett särskilt ord för förbundet mellan man och kvinna, förbundet tvärs över könskampsgränsen, förbundet mellan de motpoler som är det mänskliga livets förutsättning. Jag tror ärligt talat att båda sidor i debatten även globalt sett nu driver varann till vansinne av olika slag, och Litauens och ff a Ugandas är värst just nu (förutom alla länder som hade såna homofoba lagar sen förut). Men vi är inte alldeles kloka vi heller i all vår välvilja - och är som sagt inte helt säkert helt oskyldiga till att andra nu mer än tidigare försöker freda sej mot liknande vanvettigheter som våra genom lagar som är bisarra på ett våldsamt och övermåttan gräsligt sätt. (Jag har själv varit med om att öppna för mycket av den utveckling som nu spårat ur, så jag räknar in mej själv i gruppen "icke helt oskyldiga" - även om rena homofober, både här och i Uganda, måste räknas som mest skyldiga).
Andreas:
Jo, jag märker att du försöker en bättre ton.
För mig är det dock enklare. Ska vi respektera människors känslor? Jag tror inte att homosexualitet är något självvalt. Därför måste kärleken respekteras, och troheten ska gynnas.
Det menar jag är bibliskt budskap.
Har inget emot att äktenskapets gränser vidgas. Tror inte på det sluttande planet med att allt accepteras. Två människor väljer liv tillsammans. Med eller utan barn, det är helt OK.
Tycker inte att kyrkan ska stänga ute. Öppna och bjud mötet med Jesus./PA
Skicka en kommentar