var kanske inte storm, men rejält blåsigt. Naturens krafter imponerar, och skrämmer. På insidan, i mina tankar, har andra stormar rasat. Kanske inte heller storm, men rejält blåsigt. Har nu jobbat några timmar, det är väl mitt wesleyanska arv, han lär ha haft produktiva andliga resor i ottan.
John Adams och den ännu inte färdiga nationen fascinerar mig. Blybarnen i Chile skrämmer. Folkpartiet fick backa i sin nya betongroll. Svenska skidtjejerna roar. Världen ser lite olika ut. Och i Gaza mosar man stenar för att kompensera sig för Israels betonglockout.
Varför får vi inte till det? Livet är så försvinnande kort att det borde vara klart att vi gör vad vi kan för att göra det drägligt.
Snälla världen. Ta hand om era barn.
1 kommentar:
Har alltid så svårt att bestämma mig för om jag ska gråta eller skratta. Vi lever i ett samhälle där man har allt, tom miljökontroller. Men vi blir inte nöjda och passar på att njuta av livet och varandra.
Ta hand om varandra. Ja, om det inte hade varit så rackarns enkelt att vara sur och missunsam...
Skicka en kommentar