onsdag 13 januari 2010

Alexander, Julius och Djingis

har varit i fokus under helgerna. Alexander nu återbesökt i nattens storfilm. Kanske är dessa tre de största härförarna i människans historia.

Alexander den Store på 300 talet fKr. Makedoniern som blev kung på en stor del av Balkan, men sedan lämnade den som en ung man och resten av sitt liv, till 33, förde krig österut. Ett första storrike i det inre av Medelhavet som sträckte sig bort mot Indien. Han drömde om den nya världen, med en kung, en blandning av folk och kulturer. Han var ett par tusen år, drygt, före sin tid. De lokala och regionala folken behöll sin särart, kungar blev lydkungar men det gigantiska riket föll sedan sönder i fyra delar. Alexandriastäder byggdes, mer efter Babylon som förebild än grekiska bystäder.

Julius Ceasar på århundrandet fKr härjade i andra ändan av Medelhavet, Spanien och nuvarande Frankrike mest. Men var också i Egypten, ville nog gå mot Etiopien och på Balkan försvarade han sin makt och öppnade sin väg till diktatorskap. De lokala eliterna fick behålla sin makt, men under ny överhöghet.

Djingis Khan samlade de splittrade mongolstammarna och gick mot Kina, efter honom expanderades riket och mongolerna gick mot Medelhavet och Europa. Nu är det 1200-tal. De lokala makthavarna såg erövringarna och slakten, men infrastrukturer av kulturell olikhet levde vidare.

Gemensamt var de hänsynslösa, respekten för det mänskliga livet, egna soldaters och fienden var bristfällig, men tyvärr inte omodern.

Undrar varför de fascinerar och intresserar mig?

Jag tror att ledarskapet väcker mitt intresse, men pusslet är ännu inte lagt... Kanske är det också de enorma resorna som fascinerar. På hästryggen mot kartlösa områden långt borta. Ceasar till brittiska öarna och norra Europa, Djingis till Kina och sedan efterträdarna mot väst, enorma öknar och bergsmassiv passerades, och Alexander mot Indien. Han drömde om en båtfärd tillbaka runt Arabien och hem via Nilen. Men han hade ingen aning om att det låg ett helt Afrika att runda. Ändå, trots kunskapen som var ett stort svart hål, dristade de sig att vandra...

PS 1. Nu har jorden skakat under Haiti. Den fattiga önationen, den första där slavarna tog befälet, har skakats i sina grundvalar. Husen faller som korthus. Usch. DS.

PS 2. I arbetsgruppen för RUT har vi gett varandra uppdraget att skriva artiklar om den framtida kyrkan. Patric Forsling, equmenias generalsekreterare, är först ut. Läs Dagen idag. DS.

Inga kommentarer: