Nu har de gjort det igen. Teves programledare klantar till det som politikregissörer.
Sju partiledare på plats. Teve hade två tydliga syften; få fram engihet respektive oenighet i de båda "lagen" och bestämma politikens frågor.
Lars Ohly sa till journalisterna att de styrde, men programledaren låtsades helt omedveten - och det värsta är, jag tror inte de begriper.
"Nu ska vi tala skatter!" - som om det kan göras utan att diskutera vad pengarna ska användas till, vilken samhällsmodell vi önskar.
"Nu ska vi tala burkhor", men man vill ha svar om Sverigedemokraterna.
Jag tycker att båda lagen klarade sig bra. De stärker och supportrar varandra. Det är bra, men det är fortfarande sju partier. Regeringen vill få beröm för vad man gjort, men det ges aldrig (det tycker jag är synd). Framtidspolitiken redovisas i olika detaljeringsgrad. Jag tror, som jag skrivit om tidigare, att väljare kan sortera samhällsbilder, och är mindre fastlåsta vid den egna plånboken, än vad mediernas Brommaadresserade journalister är.
Ska Sverige vara i Afghanistan? Det är som debatten visade en stor och svår fråga. Den rymmer mänskligt liv, men inte bara svenskars liv. Visst är det ett problem att svenska insatser förknippas med den amerikanska ockupationsarmén. Men inte kan det vara ett skäl att lämna över folket till talibanerna - igen.
Politik är nyanser. Den rör vid svåra frågor. Jag vill inte byta ut folket, inte politikerna, men bra gärna journalisterna och programledarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar