Hos oss är det natt. Obama har talat till nationen. Om det var från talarstolen det hela styrdes skulle världen, och USA, ha en ny riktning. Han är en fantastisk talare. Se hans ögon, lyssna till pauseringarna. Det är ett stort tal. Problemet, som ökar i och med motstånd, inte minst i Senaten, är att demokratin är ett segt system. Saken försvinner ibland (ofta, alltid?) i maktspelet.
Presidenten uppmanade parlamentarikerna att jobba tillsammans, för att visa att de kan det, för saken. Låter rimligt. Men det finns väl inget kuligare än att ställa till det för presidenten - om man är i opposition. Men nu skulle Obama starta regelbundna möten med båda partierna i parlamentets kamrar. Så dags!
Satt klistrad, uppkopplad också till Vita Husets hemsida, därifrån kommer bilden. Clinton, Bush och Obama sågs tydligen den 16 jan.
Men hur känns det för republikanerna? Var det de som reste sig och gick omedelbart då Obama talar färdigt? Antar det? Kommer talet att göra skillnad? Knappast.
Tyvärr. Obama kan nog inte säga Yes we can - längre. Politiken tillåter knappast det. Han riskerar att vara "en lam anka" i tre år. Om han får en ny fyraårsperiod avgörs mer av om republikanerna mönstrar Sarah Palin.
Här ett utdrag ur talet.
Här hela talet via Washington Post. De klagar över att det var så långt, över 70 minuter, rekord, tydligen. Det tolkas som ett steg åt höger, en del nya löften...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar