torsdag 11 februari 2010

Begreppet kristet land

är ett knepigt begrepp. Tron kan vara kristen, och människor, gärna det. Men kan ett hus vara kristet? En armé? Eller ett land?

Rör vi oss med ett allmänt kulturbegrepp kan vi tala om kristna och muslimska områden. Eller möjligen en kristen/muslimsk/buddhistisk kulturkrets.

I grunden måste man nog hävda att vi som tror inte självklart kan se begreppet kristen nation som något alldeles entydigt, eller ens vara en rimlig beskrivning. Fram till 2000 hade vi en statskyrka, gjorde det Sverige till ett kristet land? Möjligen kan man säga att nationen hade en kyrka, var inte religiöst neutral, även om vi formellt sedan 1951 har haft religionsfrihet. En del ifrågasätter om statskyrkosystemet är helt slopat.

”In God We Trust”, som det står på dollarsedlarna, kan väl uppfattas som en religiös signal, men God är religiöst tämligen neutralt, fler religioner skulle kunna känna sig hemma i det. Den amerikanska kulturen är ju kluven, skolorna formellt religionsneutrala, men hela kulturen utstrålar protestantisk kristendom, i vart fall historiskt.

Jag menar att vi borde sluta tala om kristna och muslimska länder. Se att människor och kulturkretsar kan samlas kring en tro, men inte stater.

En stat ska vara stat för alla sina invånare, religionen ska stå utan (politisk) makt och vara till för dem som vill ansluta sig eller engagera sig, och de kan engagera sig på demokratins arena.

Inga kommentarer: