Inte hos alla, men hos många. Särskilt de som såg tillvaron utifrån marginalen kände sig sedda; barn, samarier, tullare, kvinnor med dåligt rykte, tidigare gerillasoldater, fiskare... En och annan topptjänsteman bröt mönstret - den romerske officeren, Nikodemus.
Jag ser allt tydligare behovet av en omläsning, närläsning, nyläsning av evangeliet. I kyrkans allra första decennier berättar man om sina möten med Jesus. Det är ganska lite "vi-berättelser". Bara Johannes snuddar vid det då han troligen talar om sig själv som "den lärjungen Jesus älskade". Det var inte "name-dropping" som gällde, när man skulle berätta om alla högdjur man själv hade mött. Det är snarare en delvis förvirrad berättelse om skeenden som man tog del av, men inte alltid förstod. Det är berättelsen om någon som med båda fötterna på jorden mötte sin omvärld, och mer än så, förändrade den.
De balanserar alla på gränsen till den djupa tradition av judisk tro och religiositet som förenade i stort sett alla aktörerna, samtidigt är det nyheter som predikas. Mest i form av djup.
Jesus har en uppgörelse då kritiken än en gång drabbar honom och lärjungarna. Att de inte är asketiska som Johannes döparen. Det är då han talar om nytt vin i nya läglar. Och så, berättar Lukas, säger Jesus "Ingen som har druckit gammalt vin vill ha av det nya, de tycker det gamla är bättre." (Luk 5)
Vi står där. Gillar våra lite stelgjorda dogmatiska bilder av Mannen som förändrade världen. Vågar oss inte på mötet.
Jesus går hem, det är mötet med Den levande. Vi tror det pågår än...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar