I kommentarer till denna serie ställs frågan om den nya kyrkan verkligen öppnar sig för alla. Är det Guds mission att vara en kyrka för alla?
I evangelierna, liksom i den unga kyrkan, kan man se att man arbetade med frågan. Perspektivet ser från början ut att bara, eller först, vända sig till det judiska folket, men att uppdraget successivt vidgas. Var det människornas begränsning som satte gränserna, eller var det Gud?
Jag tror att budskapet i grunden var universellt, Guds rike överskrider alla mänskliga gränser.
Hur kan detta märkas i vårt arbete för en ny kyrka? Integration (mot rasism), globalitet (mot inskränkt nationalism), för kvinnor, män och unga (dvs alla). Så ser det i Jesu möten med dem som han mötte, det ger oss förebilden. Publikanen, den romerske officeren, barnen, samariern - Jesus signalerar gränslöshet.
Jag menar att det är i detta perspektiv som frågan om hbt, människors identitet och äktenskapet ska förstås. Vi kan inte välkomna människor - i respekt för deras unika status som just människor - och samtidigt säga till dem att vi inte accepterar deras känslor och djupaste identitet.
Kan vi inte låta detta vara en fråga för människan själv i hennes möte med den levande Kristus? Vi är alla heliga och har brustenhet på samma gång.
Missionskyrkan har nu tagit fram ett samtalsdokument för de samtal som hittills mest varit hätska debatter, ytterst om bibelsyn. Finn det här. Det präglas av en god ton, inbjuder till samtal.
Skilj på enhet och enighet, säger man. Vi är enade om att vandra med Jesus men behöver inte vara eniga i allt.
En ny kyrka klarar sig utan grindvakter som skiljer ut. Vi erbjuder vandringen med Kristus. Tror vi att den verkligen betyder något säger vi till alla: Kom med - och Jesus säger: Följ mig.
20 kommentarer:
Med allt det här velandet så är risken den att vi inte har Allas kyrka utan Allahs!
Till whoever som varit begåvad i kommentaren härovan. Allah är ett arabiskt ord som betyder Gud. Våra arabisktalande kristna vänner, t ex här i Sverige och på andra håll i världen använder i sina böner ordet Allah när de ber till Gud Jag är djupt tacksam att ha firat julnattsmässa i Hjällbo, och fått höra julevangeliet läsas på arabiska, berättelsen om när Meryem och Yussuf reser till Beit Lachem. Suck från Elisabeth, som tycker en hel del annat om ditt kloka inlägg PA, men måste sucka färdigt först.
Jag suckar med dig Elisabeth, men tyck till nu så att en "utomstående" som jag får fortsätta att utvecklas! Hade hoppats på många tyckanden efter senaste inlägget.
/Marcus
Men allvarligt talat (sen ska jag se på melodifestivalen) så har jag svårt att förstå hur någon skulle kunna argumentera EMOT att den nya kyrkan ska vara allas kyrka. Och då inte bara en kyrka dit alla är välkomna (om de ändrar på sig lite så att de också blir ängslig medelklass...) utan faktiskt ALLAS kyrka. Den kan inte bli till utan alla. Du måste också vara med, mr Rädd för Allah/Gud!! hej från Elisabeth
Ok, melodifestivalen är över, Svante Thuresson var bäst.
Kyrkan, Kristi kropp, är stympad om den inte är allas. I framtiden kommer kyrkan be de homosexuella om ursäkt. Vi kommer fira gudstjänster där biskopar tvättar fötterna på RFSLs ordf och högprofilerade HBT-personer. Jag bara ber att framtiden är så nära som möjligt, för det är smärtsamt att leva innan det hänt.
Nästa fråga vi behöver jobba med dök upp redan i första kommentaren till det här inlägget. Vi måste kunna be med varandra, oavsett vilket vårt modersmål är, eller vilken brytning vi har.
Hej från elisabeth
@elisabeth Jag är varken Rädd, Medelklass eller Mr och jag bor heller inte i småland. Försökte vara lite ordvitsig men det var tydligen lite känsligt. Jag ser fram emot en kyrka för alla, där det är självklart att alla som så önskar kan svara ja inför Gud. Både till Gud och till varandra. Men denna diskussion tenderar att ta allt för stort utrymme framför det som för mig är centrala i min kristna verklighet. I dagens frikyrkor har vi många pastorer som inte ens vet vad fastan innebär rent teologiskt. I någon blogg kan vi läsa om ”vad ska jag avstå från, har någon nått förslag?” Eller ”en halv kopp kaffe mindre om dan kanske är en bra idé.” TRÖTTSAMT och det gör mig vilsen. I det läget är RISKEN att jag lämnar min frikyrkliga tillhörighet för exempelvis ramadan. Där är budskapet tydligt och klart. Jag har helt klart för mig vem Allah är. Hoppas du hade glädje av melodifestivalen. Vad jag avstår ifrån under fastan är en sak mellan mig och Gud.
Mrs Modig
Förstår jag rätt P-A? Menar du som jag att det kanske största hotet som Jesus innebar var just att han bröt med det internt judiska? Flykt till Egypten, relationen till samarierna, gå därför ut i hela världen, talar ju för det.
Det är utmanande att ta efter, när porten åter är trång.
Bengt: Inte i första hand det internt judiska, utan just brottet - Guds rike är större, mindre, mera annorlunda, bakvänt, uppochnervänt... allt på en gång. Guds rike gör skillnad. Jesus var "sin fars son", vi måste våga oss ut på Vägen, att se (i) nya perspektiv./PA
Matt 7:13
Text: Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den.
Matt 7:14
Text: Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
ALLAS KYRKA det låter ju fint, men om vi bygger en kyrka för ALLA, det låter som en kyrka med oerhört breda portar?
Jesus varnar oss att gå genom den breda porten!
Vad menade Jesus egentligen?
Om porten. Bra att Du tar upp det.
1. Porten passar bra ihop med mitt resonemang om grindvakt
2. Jag tror verkligen på en vid port
3. Den leder till den Vägen
4. Vi vandrar med Jesus
5. Det mötet förvandlar
Jag tror att Jesu bild av porten är den gigantiska Gudsrikesutmaningen. Annorlundaheten är kännemärket. Bryta stelhet, konvenans, självupptagenhet, girighet. Handlar om att inte utnyttja andra, sätta sig på andra. Inte sträva efter att vara populär, få strålkastarljuset på sig, utan istället tjäna andra.
Texten om Porten utmanar hela vår bekvämlighet./PA
varför är det så viktigt att stänga människor ute??? Jesus spränger gränser hela tiden; som för att visa att det är inte vi som ska sätta upp gränser. Jesus spränger gränser men är också noga med vad centrum är: Han själv. Utan centrum inget liv. Med ett tydligt centrum behöver inte vi sätta upp gränser.
Gud har en mission och går före oss. Vi följer efter och har vår identitet i honom. Vi följer honom. Det är inte vi som bjuder in honom.
Tips till anonym som kastar bibelställen omkring sig: tänk på meningsuppbyggnad, ordval, tid på dygnet som du går igång och kommenterar så blir det mer en utmaning för mig att förstå vem du är när du smyger runt. Den här gången var det bara för lätt!!
/Ingela
Det är en spännande debatt. Allas kyrka...jag antar att vi menar en kyrka som är till för alla där alla är välkomna? Menar vi också där alla får bli medlemmar eller är själva medlemstanken meningslös eftersom vi pratar om "alla"?
Pratet om alla är fint i teorin men vad pratar vi om? Finns det ett "vi" och ett "dom" i den nya kyrkan eller är alla medlemmar i Guds rike från början?
För mig är det en mycket viktig fråga, talar vi om medlemmar eller deltagande? Stor skillnad för om man läser Bibeln märker man att Jesus faktiskt drog en hel del gränser och att många lämnade Jesus och gick sin väg. Skulle den nya kyrkan lyckas bättre???
För att se det ur ett annorlunda perspektiv...är den nya kyrkan en kyrka där buddister eller lögnare eller moderna häxor eller äktenskapsbrytare eller tjuvar eller otroende får bli medlemmar eller inte? Vem drar isåfall gränserna eller ska det inte finnas gränser á la Pastorns Ingredienser?
Andreas. Tack. En del av kategorierna du räknar upp som exempel har vi/är vi nog redan: "buddister eller lögnare eller moderna häxor eller äktenskapsbrytare eller tjuvar eller otroende" Troligen fler lögnare än buddister.
Tänker ofta på lärjungarna. Vad visste Jesus om dem? Och de om Jesus? Inga CV, inga inträdeskrav, inga högstämda bekännelser - ett enkelt men dramtiskt "Följ mig!"
Det händer ngt i mötet med Jesus - det är nog min poäng. Där passar ordet ALLA. Om sedan vi vill följa, eller väljer att gå andra vägen, det är liksom en annan sak. Inbjudan är till ALLA. "I offer them Christ", det är så rätt tänkt./PA
PA.
Jag håller med dig men menar vi samma sak (Bloggsfärens förbannelse)? Dessutom märker jag att min fråga om medkem i Kristi kropp kontra deltagande går obesvarad (yrkesskada ;))?
Jag menar också att Jesus uppmaning är till alla att följa honom oavsett "CV". Helt klart fick alla inbjudan. Vi är inte reformerta!
Men av alla som fick inbjudan var det bara ca. 120 som samlades när Anden kom. Ett ganska magert resultat. Många lämnade Jesus mycket tidigare. En del fattade fel (Judas, Safira och Ananias, t.ex.). Vi ser så tidigt hur urkyrkan får problem med vad som egentligen är rätt tro och vad det innebär att följa Jesus i livet när han fysiskt inte finns att följa. Det är en sak att följa en fysisk Jesus, en annan en andlig Jesus...
Att idag säga att vi ska följa Jesus är bra men svårt. Vad menar vi rent konkret? Har det inverkan på mina val och "habits"? Hur ska jag leva och vad ska jag tro om jag vill följa Jesus idag?
Jag upplever det som för enkelspårigt att säga "följ Jesus" när människor sedan har radikalt olika/motsatta bild-er av Jesus.
Jesus som kallar oss för "onda" i Matteus eller Jesus som kallar oss för "älskade" i Johannes 14-17? Vilken Jesus ska vi följa? Vart går han och hur bär vi vårt kors?
Och varför utelämnas Paulus, Petrus och de andra från NT i debatten...Paulus t.ex. som ger oss Jesus evangelium i praktiken och mitt i kyrkans och världens liv? Det är otänkbart för mig att karikatyrerna av "elaka" Paulus och "goda" Jesus ges utrymme. Guds ord är odelbart.
Andreas: Nu ser vi dunkelt som i en (dåtida) spegel, men... (Paulus)
Tror inte att allt var så solklart då, inte heller nu.
Skulle ville avvika från dina tankar om jordisk och andlig Jesus. Tror vi på Guds avsikt med inkarnationen, Jesu liv här, död och uppsståndelse så rör vi i samma värld; i vandringen med Jesus belyses vårt liv och det händer saker med oss.
Tror inte vi behöver lägga oro på det, det är relationen mellan lärjungen och Jesus som är saken, Jesus månar om det.
Därför är medlemskravet enkelt; vill du (följa). Mer kan vi inte säga./PA
Jag förstår inte vad du menar. Min fundering är följande:
1. Vi ska följa Jesus
2. Alla är inbjudna
3. En del vill inte, en del vill
Så långt allt väl.
4. Men vilken Jesus?
5. Vart går han?
Lite lurigt, men detta är och måste vara kyrkans uppgift. Kyrkan har som centralt uppgiften att säga "kom med" men också visa vägen. I livet och vardagen. Den kan inte abdikera det ansvaret för då...
6. A säger till "höger"
7. B säger "vänster"
8. C har ingen aning och bara hänger på
9. D vill lägga ner och börjar en ny kyrka som följer Jesus "på riktigt"
10. E kritiserar och vill förändra tillbaka till "ursprunget"
11. F vill öppna upp och bli "relevant"
Det blir snabbt kaos. Hur undviker vi det om vi bara säger "följ Jesus"?
För att ta ett laddat exempel: kan man följa Jesus om man är en lögnare eller inte och hur funkar det i en kyrka om två "personer" menar att "ja" eller "nej" det kan man inte?. Vilken Jesus/väg ska vi följa (om man nu inte väljer att påstå att Jesus inte lägger sig i hur vi lever våra liv, vilket är dramatiskt dårskap)?
En kyrka måste fungera och tala till vardagen och till det "svåra" för annars blir "följ Jesus" bara "gör vad du vill".
A: Nu blir jag lite orolig. Man kan spetsa frågan: Lever Jesus eller lever inte Jesus?
Min tro är att vi möter en levande Jesus; relationen med Jesus byggs primärt i tre dimensioner; bön, bibelläsning, gemenskap med medvandrare. Ur detta växer förtroende, tillit, tro och djup.
Föräldrar har ingen given mall för hur barn fostras - det sker i ömsesidigt samspel; ord och gärning spelar roll, barnet tänker själv, behöver korrigeras, få motstånd, uppmuntran etc.
Det liknar vår relation med Mästaren.
Våga vandringen /PA
Varför behöver jag uppmanas att våga vandringen? Den har jag varit på sedan 20 mars 1996 och även innan dess. Det handlar inte om att våga eller vandra eller om Jesus lever eller inte för mig. Det är klart att han gör för annars vore ju vår tro helt meningslös. Hittar vi hans ben i en grav faller allt.
Det handlar om att om människor har radikalt olika förståelser för vem Jesus är och då blir vår efterföljelse radikalt olika...vilket ger att kristendomen blir en subjektiv röra av "gör det själv". Vilket inte funkar.
Etiketter om "konservativ", "fundamentalist" eller något annat funkar inte eftersom de endast tjänar ett syfte som aldrig speglar verkligheten. Vad är en "konservativ" t.ex.?
Jag har sagt att jag vill verka för en ny kyrka. Jag är med på den "vandringen". Men i denna diskussion handlar det om att radikalt olika bilder/tankar/tro om Jesus ger radikalt olika liv och det är inte rimligt att det ska vara så. Jesus var så tydlig att han sa att dom som inte löd honom inte älskade honom. Vi har inte råd eller mandat menar jag att använda våra egna bilder av Jesus som vägmärken på vandringen. De blir ofta fantasi-Jesus som tycker som vi. Vi måste se till den historiska kyrkans Jesus. Det finns ingen annan Jesus och vi som pastorer och samfundsengagerade har ett ansvar att förkunna DEN Jesus.
En Jesus som sätter gränser men som älskar och inbjuder alla till ett liv i lydnad, kärlek, offrande och efterföljelse. Det är spännande och Bibelns Jesus.
En Jesus som accepterar allt och ser på synd och helighet som lika bra sätt att leva är flagrant...
Vi måste komma ihåg att det alltid finns en gräns som aldrig kan suddas ut men som alltid har försökts suddas ut, helig-ohelig. I Jesus kan vi ta "klivet" till helig. Det är evangelium!
Tack Andreas K!
Dina tankar som ledare och pastor ger hopp för framtidens kyrka. En Kyrka som hjälper människor att på djupet förstå vem Jesus verkligen är.
Skicka en kommentar