I barndomen, i korsningen bakom min skola (till vänster), utanför godisaffären (huset nu rivet), nedanför den mäktiga kyrkan som krönte backen. Det var kväll, jag hade varit i kyrkan. En flicka satt på pakethållaren, vi cyklade långsamt mot villastaden. Det var vänstertrafik. Vi var obekymrade.
Nästan ljudlösst rullade den svartvita polisbilen upp intill oss. Jag är inte ens säker på att de sa nåt. Blickar bara. Flickan hoppade av, jag också. Ledde cykeln.
Polisbilen rullade vidare, känner ännu skammen. Var det av laglösheten att skjutsa? Eller att ha blivit påkommen?
Har funderat på det. Känner ännu hur det kändes. Vad var det som kändes? Minns inte vem flickan var. Varför minns jag inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar