Att välja ett namn åt sitt barn är en märklig resa. Kanske har man listor på möjligheter, från början en för vardera könet, en del vet säkert, andra håller öppet. Är barnet som föds en Emil eller Gustavia, eller blir det när namnet givits? Ibland glider namnet över i smeknamn, kanske ett öknamn som blir ett smeknamn, ibland tvärsom. Man blir det man kallas, man kallas det man är. En del är veliga, som jag. Varit en Pär, blev en Pär-Axel, sen en PA, egentligen Pär Axel, men aldrig Pelle. En del namn viks för vissa sällskap, ett namn hemma, ett annat bland kamrater.
En människas identitetsresa är intressant och svår att förutsäga. Namn och personlighet hör samman.
En ny kyrka ska få ett namn. Det är mycket att tänka på. Identitet och varumärke. Det ska vara lätt att minnas, kommunicera det man önskar, duga i svensk och global kontext, ska särskilja (det är ju namnets speciella syfte) men inte exkludera. Kan namnet ge en kvalitetskänsla? Kan namn inbjuda? Missionskyrkan var praktisk tillämpning, missionsföreningar tog ansvar för mission - funktionsnamn. Baptismen tog sikte på en markör - dopet, men för baptister rymmer det mer; frihet, trohet mot Ordet. Metodism var ett öknamn som blev ett smeknamn, det liknar den funktionsbenämning som Apostlagärningarna ger på de första kristna, de som är På Den Vägen. (De kallade sig Heliga Klubben, men kallades metodister.)
Det var sjutton- och adertonhundratal. Frälsningsarmén också 1800-tal, Pingst tidigt 1900-tal, Livets Ord, sent 1900-tal.
Ska det höras att det nu är 2000-tal? Ska det höras att de tre blivit ett? Kan namnet kommunicera i sig självt, eller är det eftervården som ger hela saken?
IKEA kommunicerade ju ingenting som namn, nu är det ett urstarkt varumärke. FORD var ett efternamn, VOLVO latin, equmenia genialt men lite imperialistiskt, TELENOR nationalistiskt...
Vikyrkan, De fyra evangelisternas kyrka, De sju trädgårdarnas kyrka, Delaktighetskyrkan, Den provisoriska kyrkan, Det goda hoppets kyrka, Diakonikyrkan, Glokalkyrkan, Inkarnationens kyrka, Julkyrkan, Livsvägens kyrka, Läsarekyrkan, Längtans kyrka, Pilgrimskyrkan, Vägkantskyrkan, Vetekornskyrkan...
Det blir inte lätt. Vad tycker du? Har du ett namn?
Har du en kravlista på vad namnet kan karakterisera...
6 kommentarer:
En möjligthet vore att låta uttrycket EQUMENIA omfatta hela den kommande nya kyrkan.
Benny Fhager
Hade nyss en sen kväll runt "vad vi heter och varför vi heter så". Det var spännande, många hade som jag fått jobba lite på att växa in i sina namn. Som du sa: en identitetsresa. Lika spännande att vara med och höra när föräldrar funderar kring sina nyföddas namn. De uttrycker både förväntningar och förhoppningar, samtidigt som namnen uttrycker något om vår tid, som man inte lika enkelt sätter fingret på. Ibland är namnet färdigt långt innan barnet, ibland får den nyfödda vänta länge på sitt namn. Allt säger något om hur man började resan, men väldigt lite om vart den bär. Ang den nya kyrkans namn blev jag intervjuad om vad jag tyckte, fast kom typiskt nog på först efteråt vad jag tycker. Tillsammanskyrkan skulle duga för mig. Trots Lukas Moodysson-vibbar. Hej från Elisabeth
Jag tror att mycket kommer att lossna när vi antar ett namn. Helst ska väl namnet funka internationellt också. Wii-church låter lite Nintendoaktigt tyvärr.
Churches together/ Tillsammanskyrkan
eller equmeniakyrkan kan funka. SAMkyrkan är väl redan taget, men det kan ju vara profetiskt.
Men kommer vi som är hbt att få vara med i den nya kyrkan på samma sätt som alla andra? Ni är otydliga i det påstår jag. Jag har svårt för att fundera på nytt namn när jag inte vet om vi skall få vara med på samma sätt eller villkoras.
Så jag vill inte bidra med något namnförslag förrän jag säkert vet... jag sitter på ett bra förslag annars.
/Ingela
En mycket bra fråga Ingela!
En kyrka som inte har som grundsyn att respektera och älska alla människor känns inte som en kyrka för dagens Sverige...
Hoppas du får ett tydligt och positivt svar!
/Marcus
Ett namn är bra men mestadels en etikett. Kan tjäna vissa syften, en del bra.
Borde nog spegla den mest uppenbara sanning om vilka vi är/blir...vilket mao är helt omöjligt eftersom vi inte är något eftersom vi är allt och alla. Inga gränser sägs vara bra. Inga "vi" och "dom".
Allt & Allakyrkan, kanske?
Skicka en kommentar