BBDG

Jag tycker att det var ett viktigt samtal om våra olika bilder av livet i tron som pågått efter mina senaste bloggposter. Jag är visserligen inte säker på om vi talar om samma saker, om vi kan eller inte vill förstå varandra.

Tänkte därför göra en liten miniserie – i en enda del. Kallar den BBDG. Tror att detta är det mest grundläggande för hur vi beskriver den kristna vandringen. Men jag ställer mig öppen för invändningar och kommentarer. Det hjälper mig och läsarna att förstå.

BBDG

De är det kristna livets byggstenar.

Nu vill du väl snart veta vad BBDG står för?

Bön, bibel, diakoni och gemenskap.

(Apg 2:42 ”Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna.”BDBG)

BÖNEN (bönerna, troligen de regelbundna bönerna i templet)

Bönen är många olika saker; gudstjänst, andakt, gemensam bön, enskild bön. Gemensamt för alla dessa uttryck är RELATIONEN. En Jesu lärjunge ställer sig i relation till Jesus själv. Det är samspelet mellan honom som Gud sände och mig som människa. Bönen ställer in vår väglängd för att vara lärjungar, vi öppnar oss och vårt liv för guidning, vi kalibrerar vår förmåga, påverkas av Jesus.

Bönen blir alltför ofta tekniskt beskriven. Den kan ses som en önskelista som överlämnas till Gud, eller ett förhandlingsspel (sådana finns det gott om i Bibeln), vi fokuserar det egna livet, också tillkortakommanden. Men mest av allt är det att komma på ”speaking terms” med den levande Mästaren, som kommer i samspråk med dig som människa. Bönen är mindre en plats, mer en vandring, mer lyssna än tala, mer Gud än människa.

Vi ber mindre för att beveka Gud, mer att själva bevekas (eller om man vill kalla det lyda eller kanske älska). I bönen fyller Gud oss med det gudomliga, mer än att vi mänskligt pratar ner Gud.

Bönen är vårt svar på Jesu ord: ”Följ mig.” Det följs enskilt, och tillsammans.

BIBELN (apostlarnas undervisning)

Bibeln liknar bönen, den är ord som sätts i rörelse i samtalet mellan Gud och människan. Ordet är Jesus Kristus som tog sin boning ibland oss. Inkarnationen – Gud blev människa (och fortsätter att vara Gud) – är Ordet. Med det Ordet har människor vandrat under tusentals år – sökt Gud, svikit Gud, återkommit till Gud, försökt beskriva Gud – Ordet har sin riktning till och från Gud.

Ordet som vi möter har burits, förvaltats, predikats, levts under århundraden. Människor som burits av tro har delat Ordet, vi lever i Ordet.

Ordet minner om Gud, men är inte Gud. Lika lite som bönen är Gud. Men samtalet med Gud.

Ordet läser vi enskilt och tillsammans, det blir till liv – vårt liv.

DIAKONI (den inbördes hjälpen)

Alla människor är indragna i det mänskliga dramat som har Gud som sin riktning. Diakonin är inte ett uttryck för tro, den är trons innersta väsen. Den delar livsundret med andra. Våra liv gränsar till andras som gränsar till vårt. Diakonin har inte missionsbaktanke. Den ställer inte andra krav än livets krav, att vi delar vandringen, erfarenheten av att vara människa.

GEMENSKAP (brödbrytandet)

Gemenskap korrigerar. Vi slipas av egna och andras vassa kanter. Vi blir till byggstenar som tillsammans är en kropp, med Kristus som huvud.

Det är tillsammans vi blir till som människor.