Orkade inte med avslutningsceremonin i natt, såg den nu. Sitter här som ett frågetecken, hur gick det här till? Vad tänkte kanadanierna på?
Liturgin är ju rätt given, på inledningen vandrar nationstrupperna in, okända för varandra, redo att tävla, rent och snyggt. På avslutningen stängs spelen, överlämnas till nästa innehavare, Grekland hyllas och människorna går ut enade, till en gemensam värld.
På invigningen gjordes att ambitiöst försök att spegla Kanadas mångfald: natur, folk, språk. Vi välkomnades till att utöka den mångfald som redan finns där.
I avslutningen blev kanadanierna småsinta nationalister, deras stora och stolta minoritetsfolk glömdes bort helt, det var hockey, öl och egna medaljer för nästan hela slanten.
Hur tänkte dom nu? Det var ju inte ens turistministeriet som hade hand om detta säljtillfälle. Bara plumpt och inåtvänt. Den sämsta nationalismen, den som deras grannar i söder ibland kan köra ner i, men inte kanadanierna. Det stämmer inte med min bild. Vart tog världen vägen? De verkade mest angelägna om att bli lämnade i fred igen.
Denna stolta del av det brittiska imperiet, kryddat med lite äktfranskt. Nu bara skrävlande som grannarna i söder, men utan deras friska charm.
Jag bara undrar, hur tänkte de nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar