Glad och bekymrad.

Inspirerad, moloken. Upplyft, samtidigt nedsänkt i låga mänskliga gropar.

Se där en lite ruff, dialektisk, sammanfattning av fyra konferensdagar.

5 konferenser på en gång; gemensam, SMK, SB, MK, equmenia och en barnkonferens. Med andra räknesätt säkert fler. Uppemot 3000 gathered in Örebro. En bäck rinner genom stan, annars känns den kemiskt befriad från vatten - ja utom det som kom uppifrån - men heter ända något på Ö, eller är det på Öre, och bro, låter som stora vatten... Men en vacker stad, en riktig stad. Stenhus kring gator samlade i kvarter. Väl i ordning.

Här pågick det artificiella livet av konferens. Växthuset när världen stängs ute, som den ofta görs då vi ses. En och annan, Wallis inte minst, försötke vidga perspektiven, men tron krymper ihop då vi samlas, istället för att lyfta oss in och ut i världen.

Stora gudstjänster och samlingar, fantastisk sång, fina predikningar, många nya ansikten, och några gamla, som stiger fram på de stora teveskärmarna, där de syns bäst.

Beslutsmässigt, vad gäller ny kyrka, var det ett mellanår. Ändå kan man nog säga att frågan dominerade, mest utmanad av Jim Wallis som tyckte att det var bra att vi tre blir ett, men att det viktigaste var vad vi blir. Hans budskap gnuggades in. Om det inte är Good News för de fattiga är det inte Good News för någon.

Så
var det då fattigdomen som tog mest av debattiden?

Nej, det var frågan om hbt-personer och frågan om ett vidgat och inklusivt äktenskapsbegrepp i kyrkan. De beslut som föll i samtliga tre kyrkors konferenser visade ett motstånd mot diskriminering. Det var bra. Men, majoriteten är hårfin, kyrkorna balanserar på en smal lina mellan konservativt, uteslutande å ena sidan och inklusiv och framtidsinriktad å den andra.

Kamraterna på bloggsidan s.k. "klassisk baptism" har dragit sina slutsater. (Förfärlig läsning: här) Vet inte om de var och stred på barrikaderna. De sitter kanske mest på läktaren och skjuter? Deras associationsbanor är vedervärdiga och deras respekt för dem som åkte för att föra samtalet och fatta beslut är bedrövlig. De verkar elitiskt upphöjda...

Så där står vi, ungefär som när konferenserna började. Folket var mer öppet än de konservativa hade trott. Men om de med diskriminerande läsning nu åker hem och besinnar sig och läser om är väl inte alldeles säkert.

Samkönade äktenskap, äktenskapsdefinitionen är några av gränslinjer som här diskuterats. Nästa fråga blir väl frågan om krav på ordinerade medarbetare, slår diskriminationsgränser till där. Att det blir debatt verkar nog rätt klart. Äktenskap, skilsmässa och omgifte verkar inte vara en fråga för de konservativa. De har accepterat verkligheten. Det är bra.

Så, men denna vinklade redovisning av det som tog för mycket tid, återstår att konstatera; det faktum att vi blir en ny kyrka verkar ha parkerat i vår tanke. Att det innebär nya utmaningar, likaså. Vad gäller innehållet utmanas vi av Wallis och syskon i tredje världen, och andra.

Där återstår att svara på frågorna. Det är nämligen där det börjar kosta något. Då talar vi inte om andra, utan om oss. Det är inte lätt...