såg från olika håll. För Mose, adopterad av det egyptiska hovet, sin tids Daniel, men ändå främmande. Hans resa från välutbildad gunstling till förbannad mördare tvingade honom i den bibliskt klassiska landsflykten - alla personligtheter har varit landsförvisade, snapphanar... (Mose ut i öknen, prinsen som vaktade först får - sedan folk, David på flykt undan Saul, Jesus i Egypten eller fyrtio dagars fasta i öknen, Paulus 13 år i karantän...)Personligt möte med Gud vid busken, helighetskänslan tog över, av med skorna! Sedan var det en folkets Gud som lanserades. Molnets, lagens, nationens Gud.
David, inte minst genom sina psalmer, skildrar en delvis annan Gud. De personlige. Gud i grottan, revanschens Gud, tröstens Gud, på individnivå.
Är det olika gudar?
Säkert inte - kan det finnas mer än en Gud? - men olika perspektiv. Gud är större än ditt hjärta.
Är det inte denna rikedom vi är att satta att gestalta, peka på, möta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar