åter till Sveriges yttersta gräns mot världen. Innanför, djupt inne i Rivö fjord vilar staden bakom granitklippoena. Herren och isen har planerat väl för stadens skydd. Men inte hindrade väl det danskarna.
Utanför horisonten som gränsar till ingenstans och någonstans. Platserna där människor bor, och kämpar mot Ondskan.
Här är jag, som i en paus i tiden. Njuter den mera nu då den omgärdas av arbete. Sådan är den man är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar