Världen har blivit nästan svartvit. Ett litet sillstim kokade i sundet, makrillen jagar, jag kurar under sittbrunnskapellet. Lite fromhet också på semestern. Ägnar mycket tid i kapellet, altartavlan lever, på andra sidan bryggan blommar blodrot. Potentilla erecta. Själv sitter jag mest -skriver, läser, lyssnar till regnet.
Nästa vecka kanske solen gör ett återbesök. Värmen tycks trivas bäst på soluppgångskanten. Finns det ett hav där? Ett salt ett? Tror inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar