12 sep 2008

öppnade jag min blogg, och skrev:

"En septemberdag då höstvindarna får de gula björkbladen att darra av skräck.

Tänk själv

Inte många korta satser innehåller så mycket klokhet. Det är klart att tänkandet inte är något som pågår i folktomma rum. Vi spelar alla på gemensam arena. Vi lyssnar, tar till oss, delger, bryter åsikter och ibland byter vi insikter. Det självständiga tänkandet är det tydligaste tecknet på att vi är människor.

Men det är inte lätt.

Jesus menade att det vi vill att andra ska göra för oss ska vi göra för dem. Förmågan att försöka förstå andra människor är det andra tecknet på sann mänsklighet. Inte heller det är enkelt. Men vi är på många sätt också andras mått. Det är nu så att det bara är oss själva vi ser inifrån, alla andra ser vi utifrån.

Makt, rikedom och framgång (15 sekunder av offentlighet) är tidens mått. Så ser det ut, men vad vi vet är att det enda som verkligen bär är kärlek. Ibland kallas den solidaritet, eller godhet, eller vänlighet. Den utmanar oss varje stund.

Om detta kommer min blogg att handla. Det blir allmänmänskligt, det kommer att handla om religion och beröra politik.

Min bakgrund är som präst i Metodistkyrkan och från det politiska fältet har jag bland annat varit socialdemokratisk riksdagsledamot. Men mest är jag människa, därtill försöker jag vara make, pappa, farfar och morfar.

Livet är vackrast då det betraktas från sittbrunnen i min lilla båt, eller bland de mjukt rundade fjälltopparna i Klövsjö.

Pär Axel Sahlberg"