Snart ger björkarna upp

försvaret av sommaren. Avlövade inväntar de vinterns attacker och dessförinnan höstens stormar. Nu är det snart bara ekarna och bokarna som håller stånd och kramar höstens färger.


Nattfrosten har lägrat sig runt stugan. Nattens stjärnor glimmade i rimfrostens kristaller.

Ekarna, och sommartiden, är de enda som håller stilen. Och jag - som har båten kvar i sjön. Hyllande utopin om sommaren som kan återinvandra. Eller i vart fall inte släcka hoppet.