måndag 18 oktober 2010

Vilja men inte kunna




Redo? För att segla. Marken frostbiten. Masten kvar på båten, ett fenomen som sprider sig, i Stockholm mastar man inte av. Redo att hissa segel när brisen tar i, men hopplöst fångad i sin vagga...

"Den goda viljan", vilja - men inte kunna.

Vaknade med de bilderna. Kanske om mig, men nu relaterat till nya kyrkan.

Vilja gå, men stanna. Vill brinna, men ryker bara lite. Vill följa, men stannar på avstånd. Vill väl, men orkar inte ta, ens, första steget.

Där är vi. Den goda viljan. Men vända, tända och bli sänd, kräver mer.

Masten på plats. Men det krävs mer för att segla...


4 kommentarer:

Anonym sa...

Du är fin med orden du! Hoppas din dotterson går i dina fotspår. Kram

Bengt sa...

Vi har ju det bra på så många sätt som vi har det? Vill växa men identiteten sedan 1922 är att minska. Är vi hellre offer än offensiva menar du?

Anonym sa...

B: menar nog inte det. Det är svårt att förändra, ännu svårare är att förändras.../PA

Bengt sa...

Jag hamnar mer och mer i hur viktigt det är att gör sånt som jag/vi själva tycker är kul och bra och viktigt. Att lite på smittan är en utmaning.
Iofs är faktumet ATT vi gör en ny kyrka något som jag tror "smittar" kanske inte nödvändigtvis där vi tror, dvs i våra närmaste omgivningar, men runt om i världen. Det blir ringar på vattnet av en liten sten också