siktar mot Bromma. Minns 1994. Folket hade sänt mig till Svea Rikes Folkting. Tåg ibland, oftare blev det senare flyg, just till Bromma. Det var då min östliga port till min framtid.
Åter dit på Missionskonferens, på "skidor". Spännande dag. Samtalet om kyrkans plats på kartan. Gud, folken och tiden skriver dagordning.
Där finns mycket vi inte begriper. Morgonradions duktiga p1tjej hade ingen aning om psalmen: Var jag går i skogar, berg och dalar...
Det där sker nu hela tiden. Jag menar att vi ännu inte (vågar) begripa hur främmande det "kristendomska" språket är i vår tid. Referensramar och egna erfarenheter saknas. En avgrund skjuts in, men vi umgås med likasinnade, så vi hör inte att tolk krävs.
"Postkristendomska" heter det nya språket. Troligen rör vi oss mot en kulturrevolution. Tror nog inte vi orkar. "Det gamla smakar bättre"...
Dessutom blir det mer exklusivt. Snart är det bara några få invigda. Kyrklig adel, men stelheten i lemmarna längtar tiden i minnena...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar