Snart lägger vi det bakom oss. Sörjt av många. Ja, ja. Jag vet. Siffrorna betyder inget. Livet vet inte att dagen skiftat skylt. Men ändå...
Jorden och vädret har dominerat. Jordbävningar - den hemska stunden då inte ens jorden går att lita på. Haiti och Chile. Vattnet som forsat. Det livgivande begränsade vattnet som plötsligt räckt till egna terrordåd, släckt liv i Pakistan, Thailand och Ungern. Askan som vällde ur moderjordens innersta och gruvor som slöt sig om mänskliga kroppar.
Här hemma vintern.
2010 - året som jorden firade med att skaka oss.
Skriver just nu om ödesteologi. Meteorsvärmar har tidigare skakat oss. Solens regelbundna distansering som skapade midvinterblotet. Människan har alltid känt sig underlägsen Krafterna. Vad innebär det för kyrkans tro och Människans Hopp?
Också annat skakar Människan, och människor.
Själv skulle jag gärna avstått 2010. Året behövdes inte. Osunt år.
Inser att erfarenheter samlade under dess 12 månader också kan vara till nytta. Själv har jag textkopierat under året. 2010 står på pärminsidan. År att påminnas om. Postkristendomska. Ett nytt ord. Som behöver diskuteras då vi skriver 2011.
Våra beslut blir viktiga. Mest oroar mig att det inte blir på allvar. Som om det inget betydde.
Det finns anledning att grunna. En nyårsnatt. Och längre än så...
1 kommentar:
Visst har du rätt. Men det finns också anledning att släppa taget, att överlåta, att tillåta sig förvandlas och tro att det är möjligt.
Skicka en kommentar