Återintroducering av kristentron

Det är egentligen fokus för mitt skrivande under beteckningen "postkristendomska". Vi har egentligen aldrig på djupet gått i clinch med arvet från maktkyrkan. Maktalliansen i sig kan nog bara dömas från sin egen tid. Från den romerska kristianiseringen till Luthers tidslämplighet för europeiska furstar, katolikernas politiska ambitioner i olika tider liksom ortodoxernas fäbless för nationalism. Det hindrar dock inte att analysen av denna "korruption" av kristen tro inte ska analyseras.

Det är inte den organisatoriska analysen som är den främsta saken men de kvarlevande intrycken från detta maktgifte i kyrkans tro som smittar på Guds- och världsbild. I en del av artonhundratalets väckelserörelser hanterades inte alls dessa frågor utan istället gick man in i ett individualiserande tolkningsmönster som kunde bli "korrupt" på ett annat sätt.

Att vara ett salt är i hög grad centralt i den unga kyrkans profil, men också där syns just denna svåra balansgång.

Trovärdigheten i budskap och praxis, som idag är lika kontroversiell, är dock i vår tid inte på samma sätt förenat med livsfara eller överlevnad. Ändå blir inte våra ord eller liv radikal kristentrotolkning.

Kanske är det denna flathet som, tillsammans med maktalliansen, är de verkliga skälen till kristentrons tillbakagång.

Hur ser då "revolutionen" ut? Detta är området för Tala om Jesus II. För att delta i det samtalet skulle jag gärna se att du bottnar med mina tankar i min första bok.