Ekumenisk nyårsbön i det gamla året. Wesleys fina förbundsgudstjänst i det nya. Sista gudstjänsten i mitt vakanspastorsansvar. Sedan var det som om ansvarstagandet och plikten rann av mig och jag föll handlöst ned i höstens avgrundsdjupa sorg.
Det är först i efterhand som sorgen kan bli meningsskapande. I dessa gråtmilda form rymmer den bara mörker.
Det är som om det är själva meningslösheten som manifesteras.
Antar att jag åter kravlar upp. Kanske dröjer det.
1 kommentar:
Var själv i en situation då det kändes som om jag krälade i stoftet. En vän kom då med en tecknad bild på en person som faktiskt gjorde det. Bredvid personen som krälade stod en orolig medvandrare och undrade hur det var. Den "krälande" sa då , - oroa dig inte, det är startläge! Hoppas det kan vara det för dig. Kram från vännen vid Torsbyskogarna. Staa gärna till nästa gång du far förbi. Kanhända finns vi hemma, då är du välkommen in i värmen på en kopp kaffe eller något annat gott.
Skicka en kommentar