En stor och kall januarimåne har klättrat genom dimman, det våta täcket filtrerar det svala skenet.
Skymningen sänker oss åter ned i kylan, vägarna frös svarta.
Natten skapar distans.
Avstånd till dagens tankar, de som bar på minnen från tid som gömmer sig. Perspektiv på besked som inte lämnar någon oberörd.
Nattens distans.
Det är i mörkret som demonerna härskar, de som summerar dagar.
Tårar i dagsljus göra mera ont än nattens, det är som de hör natten till.
Natten som saknar distans.
Vissa dagar borde inte födas, men de vet inte om det.
Tror att allt är som det ska, bara solen lyser.
Natten ger distans.
Ty det är då, när dagens larm går till vila, skuggorna inte längre spelar, då...
... då klättrar fullmånen över träden och grinar kallt in i tomheten.
Nattens distans.
Det är då man ville tro. Tro bort dagen. Men finna att den är kvar. Tro bort det svarta, men finna att det envisas. Tro bort distansen, och känna värmen från Alltet som omsluter.
Nattens närhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar