Trotjänaren i pension

Hon har burit mig till vidunderliga bergspass mellan Österrike och Italien. Små betagande byar i Frankrike, till bergssidor med hänförande utsikt över Medelhavet. Kört mig längs norska fjordar, upp för svenska bergssidor, fastnat i yrsnö, tagit mig genom Lappland och genom djupa finska skogar. 3000 meter upp i skyn och i tunnlar under havet.

De senaste dagarna har hon varit from som en gammal häst, på väg till slakten. Som för att beveka mig att tänka om. 6 varv runt ekvatorn har vi farit, eller kunde gjort om vi styrt den vägen. Känner mig som en svikare. Sålde henne utan att veta om hon får kärlek.



Ersatt av en yngre, smartare, mindre erfaren.




Ostronfärgad. Momentum. Vad allt hittar inte försäljarna på. Borde inte offrat min vän.