Jag kan njuta den vackra vintern

när himlens rosa gryning färgade havsisen och rimfrosten på bryggkanten.
Samtidigt kan Den Stora Sorgen få tag i mig på stranden och koncentrera alla frågorna till en enda: Vem ska nu hålla min hand när jag dör?
Patetiskt? Säkert. Och inte bara jag som undrar. Men också jag undrar.
2 kommentarer:
Själv har jag tänkt att hålla din hand hela vägen fram tills dess, så varför släppa den då...
Du har många händer att hålla och fler händer än så håller din...
Hur får min hand plats?
(Lite väl djupt, men du vet ju att vi finns här! :) )
Jag vill med hålla hand, hade, som bror säger, redan tänkt att hålla den, det har inte förändrats.
Vem vet vad livet bär med sig. Men jag får nog säga som jag sa till en äldre dam förra veckan - Vad härligt att du haft sån kärlek att du är ledsen när den tar slut! Kram.
Skicka en kommentar