Tycker det är lite utmanande. Hur mycket EQ finns det (kvar) i våra kyrkor och församlingar? Har tiden gjort oss mera inåtvända - fullt upptagna med att behärska själva livet.
Tänker mig (inbillar mig?) att då folkrörelsesverige växte fram solidariteten var en energi. Klart att sociala biprodukter var en underström som drev på. Människor söker sig samman, delar bilderna av livet.
Man enade sig under överhetens tryck.
Ytterst är det inte organisationen som har EQ, eller IQ. Utan individerna.
Är vi för medelklassiga och ursvenska? Finns det (tillräckligt) med rum för utblick?
Hur är det med din EQ lille vän? Söndagens fråga på söndag? Eller tema för vittnesbördet. Jag har problem med mitt EQ. Kan vi tala om det vid kyrkkaffet?
EQumeniakyrkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar