Vi kommer att höra dem nu. Alla som vet hur saker skulle ha gjorts, innan vi startade en ny gemensam kyrka. Det ska bli intressant. Från sidlinjen finns det mycket att säga – fastän jag spelat på plan har jag också en del att säga. Samtalet ska föras.
Men, vi kommer nu – de fyra veckorna – fram till årskonferensen höra dem som egentligen inte vill det här kyrkan. Av lite olika skäl. En del för att de inte själva spelat den roll den önskat, för andra handlar det om fel sällskap, att deras egen evangeliibetoning inte är tydlig nog, eller andra argument.
Sigge Deminger har nu i Dagen, tidigare i Sändaren, sågat GFstyrelsen, och tycker att den ska avgå, främst för att den misslyckats med att ordna en samfundsledare, men också för att den ägnat för mycket tid åt den remiss som var utsänd innan de tillträdde som de hade att ta hand om.
Sigge vill nog inte den nya kyrkan. Han säger att starten ska skjutas upp, det ska göras omtag.
Jag menar att det är mycket han missförstått. Nu ska vi tillsammans göra allvar av uppdraget, inte förrän tre kyrkor faktiskt beslutat att bilda en ny gemensam kyrka kommer detta att ske. Ännu är bara avsikten uttalad, nu handlar det om hjärtat.
Sigges mest fantastiska argument är skrämmande. Han tror inte att församlingarna ansluter sig om de inte vet vem som leder den nya kyrkan. Han verkar ha glömt Första Korinthierbrevet 1:12-13. Han skriver om kyrkohistorien. Är det PP Waldenström som folk och församlingar ”gick med i”, eller Karin Wiborn eller Ekman? Är man metodist för att man anslutit sig till biskopen? Är våra församlingsmedlemmar med i pastorns fanclub? Bort det!
Vi vet vem som leder. Jesus. Men vi måste göra jobbet ”på marken”. Tillsammans.
(Ska GFstyrelsen avgå? Ja, snart.)
4 kommentarer:
PA
Jag tror GF-styrelsen gör ett bra arbete. Vi har väldigt olika uppfattningar om ledarskap och kyrkans inriktning. Styrelsen har ingen lätt uppgift. Olika framtida inriktningar hänger inte på samfundsnivå. Har själv mycket mer gemensamt med många metodister och baptister än vissa inom Missionskyrkan. En stridbar evangelikal fallang som vill forma den framtida kyrkan verkar ha sitt fästa bland yngre ofta manliga ledare i Missionskyrkan.
Benny Fhager
Vi är de vi är vi har det vi har. Resultatet av våra drömmar och visioner kanske inte blir så storvulna som vi ibland önskar. Se vad som "runnit igenom" i historiens lopp, "en fattigmåltid, enkelt bröd och vin". Kanske inte det alla drömde om men verkligt och nära.
Bengt
"Vi vet vem som leder.Jesus". Jag tror att sådana kommentarer är förödande för processen för dom är naiva. Om alla säger att Jesus leder men alla går åt olika håll blir det pannkaka av "vi vet att Jesus leder". Är Jesus sin egen motsats?
För övrigt tycker jag väldigt illa om politikersnack där det finns att läsa i denna process. Varför är man t.ex. så rädd för att säga det alla redan vet att det är ett misslyckande att inte ha ett förslag på ledare? Varför alltid en rosig bild av läger och framtiden? Varför denna iver att alltid måla allt i guld?
Jag tror att alla, för- och emot- folk, skulle vinna på ärliga och öppna kommentarer, uttalanden och inslag i denna process. En process som erkänner sina misstag, som inte bortförklarar sina fel, som inte strömlinjeformar sina uttalanden, som inte målar upp en underskön framtidsvision i fina dokument när dom saknas i verkligheten...kommer att vinna otroligt mycket i respekt och intresse.
För övrigt håller jag med dig att församlingar knappast ansluter sig till en ledare. Gör dom det är det ett allvarligt problem i sig. Ledarfrågan och namnfrågan och andra logistik frågor måste vara av sekundärt värde. Passionen, viljan och känslan av att leva i Guds vilja borde styra. Vi får se...
Varför är ledarfrågan ett problem när vi har bra samfund/kyrkoledare som varit med i det här ett tag och jobbat ihop det här. Vill ha dom kvar ett tag till. Heja er! Ha det gott! /Ingela Ahlstrand
Skicka en kommentar