Hur farlig är Islam?

Funderar på dåden i och utanför Oslo

Tänk att det ändå handlade om Islam på ett eller annat sätt. Hur kan denna dagordning ännu skrivas, som den enda?

Jo, det finns nationer och grupper med någon sorts koppling till Islam det finns anledning att vara mycket kritisk mot. Den iranska statens mix av politik och sin form av Islam, prästerskapets roll etc. Mellanöstern har fött fram ett antal politiska virrhjärnor, Sadam, Bin Ladin och andra. Där finns efter våra mått brister i demokrati.

Samtidigt ser vi hur folk i dessa länder nu söker sin frihet. Gör uppror och/eller tvingas fly. Dessa frihetens barrikadriddare blir då, plötsligt (i somligas ögon) farliga bärare av en hotfull religion, då de kommer till våra länder. Detta blir obegripligt.

Den ensamma galningen i Norge blir inte på samma sätt en kristendomens apostel. Även fast hans kulturbesvärjelser skulle kunna tydas så. Vi dömer och bedömer olika.

I mina ögon är inte Islam ont. Liksom kristendom i sig inte är god. Båda religionerna har haft fingrar i syltburkar som borde förblivit stängda.

Jag känner många, med muslimsk tro, och kristen, som jag beundrar och högaktar. Människor som betytt mycket för mig, också för min tro och mitt liv.

Vi måste möta människor och bemöta argument. Se det unika och fördöma det unkna. Jag menar att den generella och föga djuplodande islamofobin är en tankens undervegetation som måste upp till ytan, och analyseras.

Nationella och kulturella särartshinkar hör forntiden till.

Kristen tro, om den är modern, och global, måste åter äntra barrikaderna och tala om religiös frihet, rätt till tanken och en frisk, sund debatt.

Undervegetationens svepargument ger passivt stöd till människor som den norska stollen. Han agerade nog ensam, men trodde sig tala för tysta massor. Om inte han har fel är vi illa ute.