Alla lika gröna. Lika korta. En i mängden. Det är mängden som gör det. I gräsmattan finns inte grässtrån, bara gräs som i grönt.
Som i alla slutna sociala miljöer. Som riskerar nivelleringens hårdhänta jämnhöjd. Skolklasser, arbetsplatsen, församlingen...
De tillåts inte växa upp. Inte vara annorlunda.
Syns nu så tydligt i min vilda trädgård. Gräs är olika, när de tillåts växa upp. En del med yviga, skrytsamma kronor, rörs lätt av vinden. Andra smala, som om allt bara passerar. Andra korta, hukar sig i mängden, men ger gemensamheten stadga.
Blivit vad de var ämnade till. Inte som en kortklippt matta. Ingen olik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar