Allt vad ni vill... sa Jesus. Ett ovanligt praktiskt och enkelt mått. I oss själva vet vi rätt värden. När vi själva är måttet blir det rätt. Evangeliets utmaning är att Jesus använder det som mall för hur vi ska agera. Ett slags spegelpedagogik. Bra teori. Men som vanligt är det praktiken som ställer till det.
Predikanten i radio idag förstörde bilden genom att förfromma denna vilja. Och gjorde den till Guds vilja. Som ett överordnat bud. Men Jesus säger inte det. Däremot gjorde samme radiopredikant det tydligt att det finns två diken. Det ena är när vi kräver det av andra - mot oss, men inte själva levererar. Och det andra diket att vi blir slavar under förment godhet.
Jesus, och andra som sagt samma sak, är mycket pragmatiska. Vi vet vad som är god fisk.
Detta behöver inte skapas andlighet kring. Det är ren och skär (med)mänsklighet.
Annat, som är mera dynamiskt heligt banaliserar vi.. Så låter vi gudsrelationen höljas som ett fariseiskt lagtillämpningsområde. Och kör i lagdiket. Till slut strandar vi på tionde av kummin, smutsiga händer eller om vi ska umgås med bögar eller hur kritiska vi får vara till Israel. Gud blir överdomare och portvakt.
Livet är det heliga mötet mellan ett själv och Livgivaren. Hur möter vi det? Eller gudstjänsten: Bibelläsningen - det som gestaltar mötet mellan himmel och jord. Helig Plats där man kan behöva ta av sig skorna. De pladdrar vi bort och förminskar.
Tänker på söndagsskolsgrabben som hade en lärare i kyrkan som skulle popularisera pedagogiken. Hon frågade efter något brunt som hoppar omkring i träden. Grabben, sävligt och bondskt klokt "Jaa, jag tycker det låter som en ekorre, men eftersom det är fröken som frågar är det väl Jesus."
Hurdana är vi? Och varför?
Vi pratar bort och rutar in det heliga och skapar kvasifromhet kring annat.
Holiness, find us.
4 kommentarer:
Vet vi verkligen vad som är god fisk?
En del tycker att nästan all fisk är god. En del tycker att all fisk smakar äckligt.
Det sunda förnuftet är något som vi ofta pratar om. I verkligheten fungerar det bara tillsammans med människor med exakt samma referensramar. Vi behöver inte komma långt utanför vår egen kulturkrets (inte ens utomlands) för att se, att synen på vad som är sunt förnuft varierar oerhört mycket.
Om det inte finns något mer än sunt förnuft att bygga kyrkan på, kräver det antingen total likriktning av folk eller leder till insikten att det inte finns något gemensamt att bygga på.
Det intressanta är att Jesus säger Allt vad ni vill... Han förfrommar inte det. Vi har måttet i oss själva. Tror detta är ett nyckelord som vi slarvar med. /PA
"Allt vad ni vill..." är ett centralt Jesusord, men läs gärna de följande verserna också! Där blir det tydligt, att de flesta väljer bort det sätt att leva, som Jesus vill att vi ska leva.
Om vi vill gå på den väg där "alla ska med" kommer det oundvikligen att sluta i fördärvet.
Versarna 7-11 hänger samman. Jesus talar tydligt om att använda oss som mått, det är hela hans uppgörelse med fariséerna. Som jag vill bli bemött ska jag möta andra. Solklart. Fariséerna, och ofta vi, går motsatt väg. Börjar i den goda idéen men tillämpar den hellre på andra än lever efter den själva.
Skicka en kommentar