söndag 30 oktober 2011

TRO som äpple kom

(Temat TRONS KRAFT 30 okt, TRO i Romarbrevet. Predikan i S:t Jakob)

TRO är Bibelns stora ord. Det är ett litet ord om en stor sak, men kanske just därför är det inte utan problem.

Först det svenska problemet. Vi saknar synonymer till ordet tro. Och ordet tro- används i många olika sammanhang. Bibeln ord tro hänger närmast samman med trohet, trogen, trofast – ord som vetter åt tillit. (motsatsen är otro, otrohet, otrogen, Trolöshet)

Det handlar alltså inte om tro längs skalan
gissa – tro (anta) – veta – vara säker

Det andra problemet rör ordets egentliga hemvist – eller uttryck på ett annat sätt: var bor tron? Rör den främst vårt förhållningssätt (dvs om inte vi tror finns ingen tro), eller är den ett substantiv vi kan förhålla oss till, peka ut, förpacka, skicka… Är tron något som vi skaffar – vad kostar tron? Eller är den något som någon ger oss – hur går det i så fall till?

Jag skulle vilja försöka illustrera detta med Äpplet. Denna frukt kommer som lukt, som smak, finns i en kärna, hänger i ett träd. Vilket av det är äpple? Vi återkommer till äpplet.

John Wesley gjorde sin tros resa, som mynnar i den där majkvällen 1738, 24 maj på Aldersgate.
Han hade redan bildat sin Heliga Klubb. Han hade redan blivit präst. Han hade varit i Nordamerika och predikat. Men något var inte på plats. På resan möter han herrnhutaren Peter Buhler, som ger hon rådet: ”Predika tro tills du har tro…” Wesley anade att han var något på spåret, men frustrationen la sig inte. Förrän den där kvällen. Luthers företal till Romarbrevet förelästes. Då Luther lägger ut Paulus ord om tro brinner det till i Wesley. Tron är en gåva, skriver Luther.

Hos Paulus är motsatsordet till tro gärningar.

Han kom med sina gamla bilder av förhållandet till GUD, som talades om i termer av rättfärdighet (ett underbart ord, Rätt färdig, färdig på rätt sätt). Rättfärdigheten var något man sökte, ytterst hos GUD. Det var Den Stora Dagen då GUD skulle återställa allt. Rättfärdigheten bodde hos GUD, men skulle sökas av människorna. Strategin var att följa lagen – Torah. Vägen till rättfärdighet var både individuell och kollektiv. När människorna, eller en grupp av människorna, levde tillräckligt trogna Torah, skulle Herrens dag komma. Folket skulle triumfera. De rättfärdiga skulle stå närmast tronen då alla folk samlades vid Sion, alla insåg att Jakobs GUD var hela världens GUD. Och de ogudaktiga, särskilt Israels fiender skulle straffas. På något sätt skulle det förgylla triumfen.
David skriver i Psalmen som skulle kunna vara TRONS psalm, om den gode Herden. ”Mig skall inget fattas, han för mig till vatten där jag finner ro…” men han skriver just också orden: ”Han dukar för mig ett bord i mina ovänner åsyn…”. Detta är Gamla testamentets och fariséernas paradigm.

Det är där Paulus tar strid – gärningar (att fylla Torahs bud) ställs mot tron.

För det är bara hos GUD som rättfärdigheten finns. Paulus hade förstått att Torah inte räckte hela vägen fram. Men GUD gav gåvan genom Jesus Kristus, som dog, uppstod, och for till himlen (dvs återfördes till sin gudomliga identitet).

Livet får en ny startpunkt. Den handlar inte om vad vi söker prestera, utan i vad GUD ger genom Jesus Kristus. Paulus fattade det på vägen till Damaskus. Wesley anade det på vägen hem från Amerika, men det sjönk inte in förrän på Aldersgate street.

Det handlar alltså inte om att GUD sänder ett litet religiöst paket – med texten TRO – till oss som vi kan gotta oss åt. Det är det verkliga livsdramat som stänker rättfärdighet över världen. GUDs gåva – tro – är den nya förutsättningen för vårt liv.
Goda gärningar leder oss inte till tro, men tro leder till goda gärningar. Det är Bibelns två parallella sanningar. Kort uttryckt: Lagen var god men det var inte människan.

När vi därför idag samlas under rubriken TRONS KRAFT – är det viktigt att vi har själva perspektivet med oss. Paulus skriver i Rom 3:21-26 Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om - en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad. Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet. I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus.

TRO/Rättfärdighet är inte det mål vi kan söka men den start som kan ges våra liv – det är den korta sammanfattningen av Paulus.

Så låt oss återvända till äpplet. Tron är lika lättfångad som äpplet, och lika svår att definiera. Ytterst är tron ett kors, som i sin tur är symbolen för GUDs kärlek – den vi ibland kallar rättfärdighet. Trons källa är GUD men tron kan ta sin boning i oss. Tro är vårt instrument för att ana GUD, men det är också relationen med samme GUD. Tro kommer inte av goda gärningar, men goda gärningar kommer av tro. Tro köper oss inga himmelspoäng, men himlen ger oss tro.

Paulus talar också om kraft genom tron, när han talar om Abraham som är Paulus stora omläsning av GT. 4:18-20. Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde, så att han kunde bli far till många folk, enligt ordet: Så talrik skall din avkomma bli. Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp var utan livskraft - han var omkring hundra år gammal - och att Saras moderssköte var dött. Inför Guds löfte tvivlade han inte … utan fick kraft genom tron. (Tron var paketet med det inbäddade HOPPET. Abraham fick inte se det – att bli fader till många – men höll fast vid hoppet.)

Paulus skriver mot slutet av Romarbrevet: 14:14 I min tro på herren Jesus vet jag fullt och fast!

Ville man gjort den här predikan kort skulle man bara sagt att
tro är tillit till GUD, som har tillit till oss.

Bibeltexterna vi hörde handlar om när hebreerna intog det utlovade landet, och Jeriko föll. En prostituerad är stjärnan – hon bekände och litade på GUD. Det är ett rätt udda vittnesbörd, och hela situationen är ytterst komplex – den stridande GUDen i GT väcker ofta våra frågor. Jag menar att det måste beskrivas i sitt sammanhang, jag gjorde ett försök tidigare och illustrerade med den i övrigt fina Davidspsalmen.

300 ggr använder Paulus ordet tro i sina tretton brev. Ofta i olika form, men i grunden med samma innehåll – som ett äpple.

Lev i tro, av tro och med tro. Ytterst är det en beskrivning av vår relation till GUD. När Paulus skriver sitt fenomenala brev till Galaterna är han arg. Där har han en liten genial rad:

Gal 4:8-9 Förut, när ni ännu inte kände Gud, var ni slavar under gudar som i verkligheten inte är några gudar. Men nu när ni känner Gud, eller rättare, när Gud känner er, hur kan ni nu vända tillbaka till dessa svaga och ömkliga makter och vilja bli deras slavar igen?



2 kommentarer:

Anonym sa...

Tro som äppleblom
Skulle vara den lite poetiska rubriken. Men det begrep inte Ifånen. /PA

Anonym sa...

Att sätta äppleträd är att tro.
I en framtid fås äpplen.
De som mognar sent har högst kvalite.
Benny Fhager