Herrens Moder

Jul- och musikgudstjänst, systrarna Sjönnemo spelar och sjunger.

Predikan Fjärde Advent 2011, Centrumkyrkan, Kållered.

Ingen före Maria, och knappast någon därefter, har varit så nära GUD.

Därmed är hon vår förebild i övningen att ta emot GUDs gåva, leva med GUD och tjäna GUD.

För mig framstår hennes förmåga att begrunda som den konstart som vi slarvat med i den kristna kyrkan. Hon iakttog GUDs handlande, sparade intrycken i sitt hjärta och formulerade sin tro som lärde henne att leva.
Idag bjuder bibeltexten på ett utsnitt ur Marias lovsång. Den har sin förebild i Psaltarens psalmtexter, och Hanna, Samuels mor sjunger en snarlik lovsång. Den uttrycker hennes tro och blir till gestaltningen av vem GUD är. GUD är den Mäktige, GUDs namn är heligt, liksom hela GUDs handlande med människan är heligt, och GUD visar människan förbarmande. När Jesus trettio år senare summerar Lagen i dispyt med fariséerna gör han det med en snarlik trilogi och talar om kärnan i trons relation: Rätten, eller Rättvisa, barmhärtighet och trohet.

Sedan ger Maria oss sju utsagor om GUDs handlande. Det är en underbar sammanfattning av GUD som vänder sitt ansikte till människorna. Låt oss kort stanna en stund inför vart och en av dessa sju bilder av GUD.

1. GUD har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. GUD ser människan. Oavvänt vänder GUD sin blick till människornas barn. Den Seende guden var GUDs första tydliga egennamn, och det var givit av en kvinna. Kvinnans vittnesbörd i Ordet är starkt, och jag tror inte att trons och kyrkans män har velat släppa fram detta starka budskap som just kvinnor har givit. Detta är den första, starka bilden av det evangelium som föds i den kvinna som är GUDs närmaste bundsförvant på jorden.

2. GUD gör mäktiga verk med sin arm. Här talar Maria precis som Paulus. GUDs verk syns, har alltid varit synligt och utmanar alla dem som blundar för gudsrealiteten i det mänskliga livet. Det finns ingen riktning för våra ögon bort från det GUD gjort och gör. Vi är helt omslutna av GUD. Även om vi blundar hörs pulsen av hjärtslagen i människan, GUDs eviga puls som minner oss om vårt starka band med livet. Ja, inte ens döden för oss bort från GUD. GUD syns i sin Skapelse, skrev Paulus.

3. GUD skingrar dem som har övermodiga planer. Åter är det kvinnans realism som talar. Männen är som pojkar som skrävlar över sin styrka och genialitet. Kvinnan ler i mjugg, hon vet.

4. GUD störtar härskare från deras troner. Inget område var mera dynamiskt och farligt att närma sig. Makten tål inte att någon krafsar på dess uppblåsthet. Rädslan för att stöta sig med kungens absoluta makt var den tidens verkliga terror. Ingen fick andas om en fläck på kungens sköld. Marian spottar på den.

5. GUD upphöjer de ringa. Orden från saligprisningarna hörs också de i Marias lovsång. GUDs ”annorlundahet” kan bara uttryckas i ord som sätter mänskliga värden upp-och-ner. GUD är helt annorlunda, inte minst hotar det makten. Det är Guds Rikes helt annorlunda ordning Maria profeterar om. Bäva må världen om tingens ordningar vänds ut-och-in. Men det är vad Maria ser. Hon anade inte att ett kors var denna annorlunda upphöjdhet, men hon skulle bli varse.

6. GUD mättar de hungriga. Det mest grundläggande behov som Bibeln adresserar är hungern. I Jesu förebildliga bön, Vår Fader, ryms en enda konkret begäran: Vårt dagliga bröd. Ytterst är det inte främst ett livsmedel, utan bilden av ett liv, som ber om nåd att få leva ännu en dag; Brödet för dagen. Det bröd som skänker ännu en dag. Mer kan vi inte överblicka, mer kan vi inte be om.

7. GUD skickar bort de rika, tomhänta. Det är ett förfärligt ord, och Maria är inte ensam om att antyda det. Skickar GUD bort någon enda? Vi vet inte det. Men om det är några som lever farligt är det maktens män, de uppblåsta, de rika och de skenbart fromma. De som har så att de klarar sig utan att vara beroende. De som kan unna sig lyxen att tro att livet kan levas på andra betingelser än av och ur GUDs hand.

Maria är förvånansvärt samstämmig med det som Jesus, ännu bara ett embryo till liv, skulle komma att förkunna, leva i och dö för. Hennes lovsång är det skiraste och tydligaste evangelium. Hon hade snuddat vid GUD, som hade rört henne, och hon var på människans resa från den lilla självupptagna gropen in i den stora famn som öppnade för hela världen och GUDs skapande och omskapande förmåga.

Vi vet strängt taget ingenting om Lukas källa till Marias lovsång. Men oavsett det är det ett stycke av det mest klockrena evangelium.

Maria såg en ny värld. Vad ser vi?