Jesu dop

Predikan 120108, Centrumkyrkan, Kållered

I den unga kyrkan var dopet en vattendelare, när man utsåg apostel efter Judas Iskariot var kravet att välja någon som varit med i cirklarna kring Jesus sedan just doptillfället. Valet, och lotten, föll på Mattias. Från vår utgångspunkt var väl den verklige ersättaren snarare Paulus.
Jesu liv innehåller annars ett antal speciella tillfällen som vi nu sätter i samband med det uppdrag som han var sänd in i:
• Födelsen
• Hans ”konfirmation”, som 12-åring i templet
• När han kallar lärjungar
• Dopet
• Förklaringsberget
• Intåget i Jerusalem
• Korset
• Graven
• Himmelsfärden

9 särskilda märkesdagar, men kanske var ingen så tydliga att markera Messiasuppdraget som just den som idag hamnar i strålkastarljuset. När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.”

”Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten”, säger Jesus till Johannes. Vi finner de jordiska ”kusinerna” som beskriver sitt syskonskap i världen, och över dem en öppen himmel.

Det är en fantastisk scen som Matteus målar: Jordanfloden och flödet av människor som hör allvaret hos Johannes, Jesus ansluter sig och mötet mellan det Gamla Förbundet och det Nya som kommer att skapa en allt större klarhet möts – Johannes och Jesus – på var sida om korset men förenade i uppdraget att gestalta, förkunna och manifestera Förbundet mellan himmel och jord, GUD och människan. Vatten och öppen himmel. Anden som en duva och en röst som bekräftar Jesus som Messias.

I Jesajatexten har vi fått den summariska beskrivningen av det gamla Förbundet, som blickar fram mot det nya. Betoningen skiftar i uttrycken – det gamla med lagen (Torah) och det nya med korset, som ännu inte kommit i sikte – men just nu, i dopets vatten är det enheten i uppdraget som betonas.

Omvändelse, bot och bättring…, Messias och Guds Rike är i antågande, alltsammans vänder människornas blickar mot GUD, som säger detta är min älskade son.

Med Jesu dop följer två begrepp som blir fokus idag: Rättfärdigheten (i Jesajatexten kallas det kort och gott för rätten) och Förbundet (mellan himmel och jord).

Rättfärdigheten är Bibelns verkliga storord. Paulus använder det över 100 ggr i sina brev. Ytterst är detta ord det som beskriver GUD. GUD är rättfärdig och GUD är kärlek. Inga andra begrepp kommer så nära den mest fulländade beskrivningen av GUD.

Rättfärdigheten kan beskrivas som den måttenhet som råder i Förbundet. Den fulländade formen är GUDs, och den utgör därmed vårt mål. GUD uttrycker sin rättfärdighet främst genom sitt löfte om Närvaro – alltifrån Exodus då GUD ledde slavfolket på väg mot sin frihet och det utlovade landet. I den andan tecknas Förbundet. Gamla Testamentets bild tecknas ofta i just sådana Messiasord som vi möter hos Jesaja: Jag, Herren, har i min trohet kallat dig, jag tar dig vid handen och skyddar dig. Det är det yttersta Förbundsuttrycket i Bibeln, och det bekräftas genom lagen – Torah. Och det är kring detta uttryck som nu dopet markerar början till den nytydning som kommer med Jesus, ännu tydligare blir det vid korset och graven.

Jesu dop är den särskilda kröningsceremoni som mynnar i Himmelsfärden, ett kors och en grav senare. Det är inte självklart att se Jesu dop i direkt förbindelse med det som blir kyrkans dop. Men jag väljer ändå att se parallellerna, och Jesu dop som en förebild för vårt dop.
Paulus gör 2 utläggningar kring doptemat. (Ytterligare en gång talar han om dopet, och då är det i den fina monoteistiska utläggningen i Efesierbrevet om En är tron, ett är dopet, en är GUD…) I Romarbrevet skriver han:

Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är frikänd från synden. När vi nu har dött med Kristus är vår tro att vi också skall leva med honom. Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom. När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud. Rom 6:3-11

Och i Kolosserbrevet: I honom har ni också blivit omskurna, men inte som människor gör det, utan genom att bli av med den syndiga kroppen - det är omskärelsen genom Kristus - när ni begravdes med honom i dopet. I dopet har ni också uppstått med honom genom tron på kraften hos Gud som uppväckte honom från de döda. Och ni, som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset. Kol 2:11-14

Sammantaget summerar detta hela evangeliet. I det gamla Förbundet hoppades man att nå Rättfärdighet genom att leva enligt Torah – lagen. I det nya ges oss denna Rättfärdighet genom Jesus Messias.

Det kristna livet är en vandring från den Rättfärdighet som GUD ger genom Jesus till den Rättfärdighet som vi till slut erhåller av GUD i döden eller vid Uppståndelsens dag. Vi kan inget göra för att erhålla tillstånd till denna vandring i GUDs rättfärdighet, men vi har mycket att göra för att trimma våra liv att återspegla denna rättfärdighet.

Dopet, och nattvarden, är de sakrament som kyrkan förvaltar för att påminna oss om bandet mellan himmel och jord, om att du och GUD har Livet ihop.

Hela denna evangeliförklaring ligger i dagens korta text. Jesus är knutpunkten för Förbundet, GUD är drivkraften och alltsammans möter oss som människor i vår vandring på jorden med färgskalan från himmelen. Också om oss, och till oss, säger GUD: Detta är mitt älskade barn.

Det gror ett livets ax i våra liv,
med rot hos rättfärdighetens GUD.
Himlen öppen, kärlekens missiv,
som det Nya Livets bud.