måndag 9 januari 2012

Kopimismen och religionsfriheten

Det är "min" lagstiftning" som nu debatteras. Jag var sk särskild utredare för lagen om trossamfund (och i fråga om lagen för Svenska kyrkan). Regeringen gick i allt väsentligt på min utrednings förslag. Är kopismen (eller vad de nu kallar sig) ett samfund? Det är en bra fråga. Siewert Öholm ryter emot i Dagen idag. Andra ser det mera som ett skämt. Jag delar just den synpunkten. Vi var medvetna om riskerna. Vi värderade faktiskt riskerna för att enbart Svenska kyrkan (som skulle bli ett registrerat trossamfund genom lagstiftning) skulle befolka detta rättsdefinierande rum ensamma, eller tillsammans med djävulsdyrkare och andra aparta samfund. Den risken fanns. Men vi tog den. Vi hade några goda skäl för det. 1. Trossamfund i Sverige hade sedan tidigare bekymmer med att få sin egen självbild (ytterst sin ecklesiologi) att fungera ihop med svensk lagstiftning. Det gällde särskilt globala samfund som katoliker och metodister med en väl definierad självbild. Andra samfund kunde mer betraktas som föreningar enligt den rättspraxis som fanns. Genom lagstiftningen tillhandahölls en rättslig form som definierades av användarna själva. 2. Samfund med utvecklad egen ecklesiologisk självbild hade tvingats in i knepiga strukturer med bl à stiftelser etc. 3. Den springande punkten är om staten skulle ha rätt att styra, intervenera eller påverka hur trossamfund definierade sig själva. Jag menade att det inte rimligtvis var statens ansvar, snarast den motsatta. Vi formade därför en reglering som byggde på samfundens egen självuppfattning som genom registreringen fick transparens. Dessutom laddade vi inte begreppet registrerat trossamfund med något annat innehåll än just denna självbild som kunde ge rättsverkande status för dem själva. Vigselrätt, statsstöd etc hanteras inom separata regelverk. Liksom andra rättigheter som förenings-, mötesfrihet och yttrandefrihet regleras genom generell lagstiftning. Detta är en viktig principiell lagstiftning. Staten bestämmer inte vad religion är eller hur den definierades. Däremot krävs viss utbredning, en tro, någon form av gudstjänst... Jag tror vi tänkte rätt. Majoriteten av svenska religiösa former finns idag som registrerade trossamfund. Vissa populiatiska grupper försöker driva gäck med lagstiftningen. Vi ville ha en regelbunden aktualitet genom att just firmatecknare skulle redovisas årligen. Det togs bort senare och medför att avregistrering försvårades. Man avser nu att lösa detta. Tänk er alternativet: att staten skulle godkänna trossamfund!

3 kommentarer:

Ole Birch sa...

Kære PA. Jeg synes du argumentere godt for "din" lov. Jeg forstår, som frikirkemenneske, din bagvedliggende principielle ønske om at få staten til at afstå for at bedømme religioners kvalitet. Alligevel sidder jeg tilbage med en kritik af netop dette forhold. Min kritik går på to forhold. For det første at når dette princip styrer alene afskriver staten sig alle historiske erfaringer og sin egen kulturarv. For det andet at det er en form for udsøgt fornærmelse mod den religion folket har dyrket gennem 1000 år og som har formet landet og kulturen, at sætte den lige med en flok fjollehoveder. Det er ikke fjollehovederne der er problemet, det er statens abdikation fra fornuft og værdier.

Anonym sa...

Tack. Intressant. Jag undrar om någon svensk skulle skrivit så. Dock inte utan intresse.
För mig som nu jobbar med maktanalysen utifrån Paulus väcker detta flera frågor.
1. Jag menar att den kulturimperialistiska dimensionen är bekymmersam. Mark skulle aldrig kristnats.
2. evangeliet och makten är i grunden omaka par.
3. Statskyrkosystemet är en black om foten av rätt läst evangelium.
4. Kristendomen korrumperas då dem blir kulturbärare. (det samma gäller judendom, islam)
5. Med detta perspektiv kan jag bara se den sekulära staten som neutral.
6. Vi som troende har på alla sätt att göra mötet med Jesus möjligt. Men det är personligt, inte kulturellt. Men visst är det både individuellt och politiskt.

Erik sa...

Frånsett risken att någon driver gäck med lagstiftningen, finns ju också risken att någon ser registreringen som en sanktionering: http://hjalpkallan.se/jarva/?p=466