4 och 1/2 timmes Rådströmbibel på Stadsteatern

Strålande.

Mest fascinerade var nog GUD/änglar/treenigheten/åklagaren som den råda tråden. Från Skapelse till Uppenbarelsebok.

Skulle vilja veta hur ickebibelvandrande "läste" föreställningen. Av orden är 98% ren bibeltext. Men klippt i Rådströmhuvud. God teologi, bättre än jag hör i många predikningar. Att Mose heter det och inte Moses är ett mindre bekymmer. Eller Joshua. Angloamerikansk influens hörs. Kommer nog med musiken.

Lite lagom kyrkkritik. Inte ett dugg värre än i mina böcker.

En svart man spelade Abraham och Paulus, och Pilatus. Teologi det också faktiskt. Pilatus kontrasterar häftigt mot den lismande översteprästen.

Akt 1 lite lång. Skapelsen effektivt och rätt lågmält skildrat. Adam och Eva överlever hela pjäsen. Och är Josef och Maria.

Från akt 2 och mer i akt 3 tar sig ensemblen friheten att stuva om i texterna. Riktigt bra. Att se Predikaren på scen samtidigt som butterdramatikern Jeremia, i dialog med Jesaja, var fullständigt strålande. Jona spelar stor roll. Amos passerade.

Den ena stora scenen var Jobs samtal med vännerna. Bibelnära och god teologi. De verkligt centrala frågorna ställs. den andra då kvinnan Jesus gör ett Matteuspotpurri. Suveränt.

Föreställningen mår bra av Rådströms frihet i förhållande till kronologin. Respektfullt och riktigt predikande, i bästa mening, blev det. Särskilt akt tre.

Föreställningen rekommenderas. Ett verkligt kanonläge att bjuda vänner med. Och då inte vara mera tvärsäker än Niklas Rådström. Det skulle kyrkan må väl av.