Lucia kan idag firas nästan helt utan de kristna orden och metaforerna.
Låt mig först säga att Luciafirandet i Uppsala domkyrka var vackert. Barnen söta och sången och musiken var fantastisk. Tack. Men, samtidigt vill jag göra många uppmärksamma på vad vi ser. Inte för att rikta kritik, för jag tycker i grunden det är helt rimligt.
Men om inte vi i kyrkan förstår vad vi ser kan vi inte möta dagens människor.
Metaforerna handlar om stämning, och den är viktig. Men lyssna: Pepparkakor, lussekatt, ljuset, Staffan, stjärnor, mörker, skogar, lustiga vara, fröjdefull jul, morgonstund, lustiger fru, ljus och frid, vita skogar, vita vingar, snökristaller... Av 26 sånger, visor och musikstycken fanns tre melodier från kyrkans tradition med, samt Montiverdis musik ur kristen tradition. Astrid Asefas sista text var både central och i god kristen tradition, med flera citat från Johannesevangeliet.
Jag vet inget om samtalet mellan SVT och Domkyrkan, men det var Domkyrkans egna körsångare. Och man undrar - är detta den bild av den kristna julen, med advent och Lucia, som vi kan förmedla? Och vad innebär i så fall detta?
Som jag ser det är detta en korrekt bild av vår "postkristna" tid. Den svarar på många sätt mot det "som blev kvar" av julens dramatiska budskap, det om "himlen som landar". Ungefär så här djupt kan 1000 år av kristen tro ha trängt in i folket.
Vi kan inte ställa krav på människors bilder av kristen tro, men vi ska nog ställa en del krav på oss själva. Hur vi i dag talar om Jesus och kristen tro kommer att bli alldeles avgörande för hur framtiden för GUDs kyrka kommer att te sig.
Att GUD valde att bli människa är den kristna trons allra innersta, och mest utmanande kärna. Detta, mer än alla dogmer och läror, är den nödvändiga tonen för att bära ett budskap som berör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar