Vatten, vin och väldoftande kryddor.

Påskdagarnas drama i Centrumkyrkan

Skärtorsdagen - Getsemanestund
Då möter ni en man som bär på en vattenkruka

P1. Det är en märklig kväll. Palmsöndagens förväntan, ekot av Hosiannasången, känslan av att ingå i den konungsliga processionen - allt detta förbyttes nu i dess motsatser. Åsnan var återlämnad och parkerad. Gränderna i Jerusalem var städade, palmkvistarna hade vissnat och mantlarna tvättats. Men det var ändå fest. Men ändå inte. Stämningen hade runnit av dem. Vattenkrukan var tom. Förräderiet stod för dörren. Liksom de allt ihåligare bekännelserna. Sveket hade svept in dem i den nya dagens realism.

P2. Det är en märklig kväll. Judas sålde Jesus. Petrus kunde inte hålla sig vaken. Någon drog ett svärd. Kyssen satte punkt. Avskedet, separationen och missmodet tog över. Vandringen som började efter ett "följ mig" ersattes av ett Jesusord: "Dit jag går kan ni inte följa..." "Alla övergav honom och flydde", och en av dem, kanske författaren, flydde "naken bort".

P3. Det är en märklig kväll. Prästernas gård. Kanske den plats i påskdagarnas drama som känns allra mest autentisk då vi besöker Jerusalem idag. Korsets och gravens plats är antingen överbyggd av historien, eller närmast idylliskt praktik i Gordons Golgata. Men prästernas gård. Det djupa källarvalvet där Jesus kanske hölls fången - det är som om det lånar sig till den urgamla berättelsen. De religiöst välorganiserade. Som hade predikat Messias ankomst. Men nu tvingades konstatera att så här skulle det inte gå till.

Och Petrus. Ständigt denne Petrus. Den våta klippan. Hal som en ål.

P4. Det är en märklig kväll. Tuppen gol. Kyrktornens tupp. Morgonens terrorist. Revirbevakaren i hönsgården. Markus gör halt vid det andra galandet. Då faller Petrus i gråt.

Det fanns mycket att gråta över den kvällen. Så skönt att han gråter - Petrus. Det är på riktigt. Han - denne Petrus - skulle få den verkliga nyckelrollen i kyrkan. Men nu gråter han. Det började med en man som bar en vattenkruka. Normalt en kvinnas arbetsuppgifter. Och det slutar med en man som gråter. Männens bredmynta tid håller på att ta slut. De har kysst farväl.

Redan i morgon - Långfredagen - är det kvinnorna som håller ut vid korset. Liksom vid den tomma graven i tidigaste ottan.

En ny morgon bryter in. Men det är en annan dag