onsdag 5 juni 2013

Norskarna på det svenska urberget

Jag behöver avreagera mig

Bohuskusten översvämmas av norska båtar, sällan under 40 fot långa. (Jag seglar en gammal klassisk svensk Vega med låga fribord och 27 fot lång. Min mast är knappt tio m, deras gärna 20).

Jag måste nog också säga att några av mina bästa vänner är norrmän. Underbara människor, kloka som ugglor och genuint levande och trevliga. (Några är tyvärr dock döda.)

Men vilka är då dessa norrmän som varje sommar hemsöker den svenska skärgården? Varifrån kommer de? Hur hittar de hit. År efter år. I båtar som växer på längden och höjden. Snart är de som de norska oljeriggarna ute i Nordsjön. Vikingarna från de djupa fjordarnas underbara land - vad händer med dem då de lämnar norskt hemmavatten. Och vilka står för urvalet?

Jag tror att jag har kommit på det nu. Norge gör en inverterad flyktingutskeppning från norska marinor. Istället för livsfarliga ranka skutor över Medelhavet har de köpt in de mest moderna fartygen som finns inom den moderna plastbåtsgenren. På dem placeras sedan de mest förmögna människor som oljelandet ståtar med. Sedan skeppas de ut över Skagerack.

De tar plats. Ligger det en norsk båt vid en ö kommer strax sju nya. Ön översvämmas av högljudda, aktiva norskar. De simmar och de hoppar från höga klippor. Alla tittar på och hejar som vore det OL i Lillyhammer. De tar fram stora videokameror och dokumenterar, snabbt redigeras filmen i mobila studios under öppen himmel och gammalgreta på det norska fjället få se syskonbarnbarnens bravader via direktlänk.

Båtarna tycks vara fulla av trädgårdsmöbler som placeras ut på ön för att markera det nynorska reviret. Grillar, gummimadrasser och hoppborgar placeras ut på den svenskaste graniten. Med båtarna följer gummibåtar och snabbare rib-båtar, eller kanoter eller ubåtar. Över ön svävar de egna helikoptrarna eller NATOfinansierade drönare. Som om inte detta vore nog. På en pråm förs ett pariserhjul in, 15 meters utsikt erbjuds, och det förankras i masttopparna. De norska barnen i alla åldrar roar sig som kung Haraldrighörttalasomhonom.

De tar plats dessa norrmän. Fyller vikarna och luften upp till himlen med sin gemytliga pratighet. Överallt finns de.

Eventuellt hoppas Jens och de andra i regeringen att de ska stanna över vintern. Men jag antar att flyktingströmmen varje höst återvänder hem. Tills nästa år...

(Vissa överdrifter har smugit sig in i texten.)



Inga kommentarer: