Blaise Cendrar

Det var en sådan där kvävande kväll,
lindarna doftade som ett öl från München.
Och den dåsiga vinden slickade i sig
fjärilarnas skum kring nattens gatlyktor…

Och de ärevördiga schweizarnas villor klättrade
likt en yster flock av rosa får ner mot vattenhålet.
Som en vettvilling klättrade jag nerför stupröret
från femte våningen;

Det var den dagen jag rymde
från min faders hus…

Jag ville tränga in i poesins liv
och därför måste jag hoppa huvudstupa
ner i livets poesi.

...

Ty det finns ingen mark mer okänd,
ingen plats mer tilldragande än människosjälen…

Jag är rädd för att brista i ändlös gråt.