TID
Det lilla barnet
har ingen tid
ett nu – bara det
ingen historia
att släpa på
ingen framtid
att planera.
Nu – evigt nu.
Behoven
sköljer över,
när de lösts
inträder åter nuet.
Årsringar
belastar människan
tiden sträcks ut i rummet
vrider sig
som mask på kroken
räcker inte till
går för fort
tar aldrig slut
I ålderns skuggrika år
faller minnen
som höstens löv
blåses ihop i en enda hög
lägger sig där vinden
tar nya tag.
Tiden tar slut
gammalt blir nytt
nytt blir obekvämt
idag blir i går
Perspektiven skevar
samtalet skört
som höstens löv
bara ådrorna blir kvar
som en finmaskig karta.
Tiden kom
och gick
betyder inte längre detsamma,
ett evigt nu
omsluter dagen
som saknar början
och tar aldrig slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar