Dom dom dom

Inför söndagarna som avslutar kyrkoåret, och fokuserar Domen..

Från min bok: Poetisk teologi, dikter för kyrkoåret, 2014, är nedanstående dikt hämtad.

Eftersom vi läser Synden och synderna fel, och när vi inte förstår korset, så läser vi också domen fel. Det västerländska (från början romerska) juridiken har smugit sig in i läsningen och tydningen av de bibliska begreppen om Domen. Den bilden leder till ett antal felaktiga bilder. I dikten nedan sorteras begreppen, men kräver nog lite mera utläggning och funderande. (En del finns i mina böcker.)

Ytterst handlar detta om vår bild av GUD, och vårt möte med GUD:



DOMAREN


I ena handen –
Skapelsen, som pulserar
av sin egen livskraft,

i den andra –
Domen återlämnad
i skaparhanden.

Däremellan –
Rättfärdigheten den alltid lika
undflyende.

Lagstyrd –
men suktande efter nåd,

räddningen, ett kors –
placerat mitt i tiden,

Någons tid,
nådens tid.

En ny axel –
kring vilken tiden svängde.

Öppnade –
en ny dörr,
Frälsarhanden

Ett kors,
vändkorset mitt emellan
Skapelse och Dom.

Det nya livet.

Skapelsen gestaltad,
Domen förutsagd.

Benådning.