Tjugo akter om en helg som kidnappats av fromhet

Det handlar om livet. Varje dag.




STIGEN FRÅN HOSIANNA
TILL HAN ÄR UPPSTÅNDEN


I
Jerusalem slets mellan idealen
att foga sig i romarnas värld
eller söka vägen till templets frid
eller strida med gerillan i bergen
eller...

... strunta i alltsammans
och bara överleva
en dag till

Pesach väntade
en aning av GUD
helighet mitt i kaos
tro mitt i förtvivlan
rättfärdighet i ondskans öga


II
Näktergalen
lyfte mot himlen
sjöng tonsäkert
till tidens basgång
av Undergångens profeter


III
På Tempelgatan
spanade en landlös
efter en smula
av barmhärtighet

på prästernas gård sökte en hemlös
en sten att vila sitt huvud mot
och en tystnad att betvinga
tidens vassa tand


IV
som ett eko
ett rykte
vibrerade en ton

den kom nerifrån gränden
klängde längs hustaken
ekade mot den vita fasaden

en sång från annan tid
en psaltarsång från kungens era


V
Hosianna
bara det

ett ord
en sång
ett minne


VI
Hosianna
en kapsel av tid
en annan tid

den Store Kungens tid
då var det GUDs tid


VII
Nu till åsnans tramp
ett ljud från marginalen
sjöng folket åter
kungsorden

med en underton
av korsfäst
och svek


VIII
Jesus rider in


IX
En stadsvandring
med templet som origo
en raid mot Det Allra Heligaste
och offermynten
skallrade mot sandstenens
mjukgångna yta

en måltid dukas
i hemlighet

min kropp
mitt blod

mitt liv
min död

eran död
ert liv


X
Vaktstyrkor marscherar gatans sten
prästernas tempelmilis
Herodes styrkor
Pilatus exilarmè

nattens makt
vapenslagen glänser i mörknatten

i människornas tid


XI
frige Barabbas
faderns son

korsfäst Jesus
faderns son


XII
Pilatus tvådde sina händer
prästerna hummade om gudomlighet

templet teg i natten
och förlåten brast

den natt då Jesus blev förrådd
och hanen gal tre gånger


XIII
Två korslagda pålar
och en ensam

törstig
övergiven

Fader. Förlåt dem.
Nu var det GUDs tid.


XIV
Död bland brottslingarna
Begravd i berget
Hosiannasången klingade bort
Korsfästropen ekade undan
Vem var han som dog?
Vem var han då han levde?
Faderns son


XV
Påskdagsmorgon
dagen efter sabbaten

dagen efter

efteråt


XVI
en oro besökte den döde
i Dödens stängda rum
bortvältrad och bortvandrad


XVII
Himlen landade långsamt
smekte jorden med sin fot

älskade den tillbaka till GUD


XVIII
Ett nytt rop
inte Hosianna
ej heller Korsfäst

Han är Uppstånden


XIX
Svek, for sure
blod, beklagansvärt
lidande, lågvattenmärke för mänskligheten
död, dignande under mödan
försoning, förlåtelse höves alla

mest av allt
en tid i GUDs smak

när kärlekens sandal
besegrar dödens stövel


XX
Människan gick in i sin Herres glädje
och blev den hon skulle bli och vara




(Påsken – judarnas Pesach – var eftertankens stora tid. Den dramatiska berättelsen blir lätt utomjordisk, utopisk och religiöst överladdad. Men handlar ytterst om det svåraste av allt: Förvandling. Att bli det vi kan vara: Sanna människor.)