torsdag 7 april 2016

Ännu en ny bok Paulus

PAULUS – förvanskaren, 250s
Mats G Larsson, 2016
Fri Tanke förlag


Var Saul Paulus i själva verket insläktad med Herodes och själv en del av det komplicerade maktspelet mellan judarna och romarna? Frågan är kanske Mats G Larssons huvudspår i boken Paulus – förvanskaren. Han underbygger sina teser väl och till bokens absoluta förtjänster är placeringen av Nya testamentets händelser i en något större politisk och historisk ram. Att det är en historiskt bevandrad och kunnig person som skriver är det ingen tvekan om, även om hans profession och skrivna alster hittills mera varit inriktad på arkeologi och nordisk vikingatid.

Boken är lättläst och varje kapitel avslutas med en cliffhanger som lockar till att snabbt kasta sig över nästa avsnitt. Tesen är att den ursprungliga Jesusrörelsen genom Paulus förvanskas, vrids ur händerna på den ursprungliga judiska rörelsen och är upphovet till all judeförföljelse. Men dramaturgin i Larssons berättelse saknar konsekvens, och både Jesus och Paulus blir rätt ambivalenta profeter. Berättelsen saknar dock inte poänger. Larsson säger inledningsvis att han vill skriva utan metafysiska anspelningar. Bara "baserad på en strikt historisk/vetenskaplig grundsyn". I den andan berättar han i 24 välskrivna korta kapitel, ganska komplett, vägen från evangeliernas jesusbild till den kamp Paulus genomför mot Petrus och Jakob i Jerusalemförsamlingens trängda läge.

Boken skulle känts mera gedigen om författaren smakat av mer av The New Perspective om Paulus som präglat de senaste decenniernas forskning om den store Aposteln. Han anger JDG Dunn som den enda referensen, men jag undrar om han läst honom. Ett möte med Stendahls banbrytande text från sjuttiotalet, Paulus bland judar och hedningar, och bekantskap med NT Wrights breda författarskap eller svenske Mikael Tellbe hade naturligtvis komplicerat hans huvudtes, men hade å andra sidan gjort slutsatserna mindre tvärsäkra och framförallt inte åter enögt lånat ut Paulus till judeförföljernas huvudkälla.

Konflikten mellan Paulus och den mer konservativa jerusalemsförsamlingen delar jag i huvudsak. Den sätter avtryck i de resvägar Paulus väljer och beskrivs i de områden som utgör motsättningar, inte minst i de egna texterna hos Paulus, med Galaterbrevet som främsta exempel. Frågan om omskärelse är ett öppet sår(!) i denna konflikt och hela konflikthärden blir rätt uppenbar om man lyssnar till Apostlagärningars berättelse om Paulus sista årervändande till Jerusalem, innan han grips av romarna och förs till Rom. (Enligt Larsson kanske det dock är näst sista besöket i den judiska huvudorten.) Att det är en avgörande strid mellan den romerska dominansen, den judiska eliten och den unga kyrkan är ju uppenbart i berättelsen. Larssons skildring av den är dock inte alls konsekvent i förhållande till de slutsatser han sedan drar.

Frågan om kärnan i Jesu kommande och centrala budskap och det som sedan blir kyrkans dogmatiska, etiska och andliga testamente är ju den fråga vi bör ägna en hel del mera omsorg. Larsson lämnar bidrag till den, men med det är långt ifrån allt sagt. Personligen tror jag ju att den största förtjänsten hos Paulus är just den som gör att det judiska och det kristna hålls samman och att den kritiska udden i de tretton breven från Aposteln är något vi behöver återvända till och läsa igen och igen, djupt under de skikt av villfarelser som tillförts berättelsen under kyrkans nära tvåtusenåriga historia. Kan Larsson bidra till det sökandet är hans bok mer än välkommen.



1 kommentar:

Anonym sa...

PA
Just läst boken. Jag tyckte den var läsvärd. Istället för att avskräcka för Paulus fick den mej att bli mer intresserad. Var inte Paulus istället en nödvändig förnyare av kristendomen som gjorde den universell.
Benny Fhager