Den fundamentalistiska människan

”Upp flyga orden
tanken stilla står
Ord utan tanke
himlen aldrig når”
– Ur Shakespeares Hamlet

Människan har en fundamentalistisk talang, eller kanske är det snarare en benägenhet, eller svaghet. Ord betraktas som tekniska termer, har en bestämd mening. I själva verket rör vi oss med metaforer, ord som mera är moln än regnet som faller ur dem – de har potential, men utfallet är inte lätt att prognostisera (regnet kan liksom falla ut lite varstans, och färdas högt över oss). Orden bär mening, men meningen har inte låst sig till orden. Ett budskap är inte vad som uttalas, men det som hörs. Verkligheten är inte huggen i sten, snarare är den en färg som ändras allt efter hur ljuset faller på den. Dessutom är den rent vetenskapligt sådan att just det ljus, den färg, den reflekterar är just den färgen den inte har, bara den nyans ur spektrat som inte stannar i föremålet.

Men. När vi betraktar tillvaron tänker vi oss att den är just sådan den är. Vi stannar vid ytan och låter oss nöjas. Inte minst kan det märkas då vi betraktar varandra. Men ur oss själva känner vi vilka oändliga djup som bor där under ytan. Därför är vi inte vårt namn, eller yrke, eller ålder. Vi är en berättelse, ja många berättelser. Olika berättelser, motsatta berättelser, ofärdiga narrativ som skrivs medan de gås. Som ändras då de nitas fast, som springer när vi vilar...

Mina två senaste böcker har beforskat orden, myterna och metaforerna. Jag hade nog inbillat mig att de nu skulle kunna ha varit föremål för samtal, debatt, oliktänkande, ilska, glädje. Men endast tystnaden omger dem. Det är lite synd.

JERUSALEM – berättelsen om lojalitet, är kanske den mer tillgängliga texten. Den tar konkret avstamp från en metafor som betyder något för många av oss. Troligen på olika sätt. Flera har egna minnen av den. Kan kanske känna hennes lukt. Hör hennes ljud. Fötter som lämnar svaga ekon i grändernas stenkulisser, böneutrop, klockklang. Hon har en rik, och dyster historia. Hon är rätt obetydlig, men bär betydande berättelser. Vilken är den underliggande berättelsen?

I den efterkommande boken, Vi jordlingar längs Sidenvägen, skalas berättelsen upp. Den rör vid själva existensen, och om hur vi talar om den, lever den, tyder den...