Jul, jul, strålande jul...

JULENS ALLA SYMBOLER

Goda helger till er alla. Låt mig säga just det från början. Låt mig också säga det självklara: Var och en firar efter sin förmåga och lust.

Men visst kan det va lite juste att ha lite ordning på vad allt det där är som ni håller på med. Kärnan i julen är ett litet barn i en krubba off road i Betlehem. Tidpunkten och platsen kanske är mera mytologisk, men denna födsel har nu tonsatt julen och den har tonsats under rätt många sekel. Tomten bär en trehundratalsbiskops namn. Hur du vänder dig blir du inte fri från det kristna arvet, historien och symbolerna.

Adventsljusen berättar om kyrkans år. Ett nådens år om Riket, som Johannes snackade om som sen gestaltas i Marias livmoder och famn. Den Stora Berättelsen är att GUD kommer nära. Att all religiös maktstruktur reduceras till barnets hjälplösa men livfulla leende. Att själva existensen koncentreras kring livsundret. En närvaro som vi är alldeles försvarslösa inför. När himlen förstår det sjunger änglarna, när mänskligheten noterar det kommer hon också med gåvor – då guld, rökelse och myrrha, nu julklapparna som vi ger och får.

För det är något storartat men mystiskt som sker. Det är GUDs och Människornas berättelse. I de lilla barnet, i berättelsens centrum, är de båda representerade. Det är gudamänniskan Jesus som presenteras. GUD är inte långt borta och människorna är inga hopplösa fall. I lustgården Eden kraschade relationen kring ett träd – kunskapens, men också Livets träd. GUD och människan vandrar olika vägar. Med Jesus dyker Livsträdet upp igen, nu som ett kors. Människan och GUD kan, som Jesus, vandra tillsammans. Inte konstigt att trädet nu dyker upp i vardagsrummen. Dekorerat som ett sådant trä borde se ut. Påhängd all vår kärlek.

Och maten. Efter julfastan, med de blötlagda torkade fiskarna bjuds vi till excesser vid bordet. Skinkan, korven, fettet. Allt för att manifestera kyrkans kalender. Fasta först (slarvar vi med), fest sedan (är vi bra på).

Jesus bor mitt i julfesten, och stämningarna. Kanske är han stämningen. Kyrkan har stannat vid att vi ska tro på honom. Själv vill han mest av allt leva med oss. Vi har stannat vid barnen, gåvorna, ljusen och godmaten. Själv vill han mest av allt vara med oss. Som ett barn i Marias famn.


- Posted using BlogPress from my iPad