VALET 2018

Valrörelse. Rätt lite rörelse, och inget tydligt val. Det liknar mest två slår den tredje, eller möjligen även en blind höna...

Sedan 2006 har högerpartierna skaffat sig en rejäl relativ fördel. Då går (i vart fall i många frågor) till val tillsammans. Det är en innovation i svensk politik. Det gav Alliansen två valvinster och märkligt nog en förlust. De är inte beredda att göra om det misstaget.

På andra halvan har vi vänstersidan. Där har socialdemokraterna under många decennier varit det mest erfarna och regeringsfähiga partiet. Vänstern/kommunisterna har varit en sleeping partner som alltid kunnat räknas in i regeringsunderlaget. Nu är socialdemokraterna reducerat till ett parti kring 25%. Den gamla matematiken gäller inte längre.

Men inget av detta är egentligen den stora förändringen. Den stora gamechangern är att vi har fått ett rejält missnöjesparti, paradoxalt nog i sak höger om högern. De har nu varit ett 10-20%sparti. I praktiken ett tredje block. Tendenserna är att de nu är nära att bli det största partiet. Eftersom de är ett extremparti till höger hade det normalt inneburit dels att väljarkåren nu lutar kraftigt åt höger, och dels att högerflanken kan betrakta ett sådant parti som sleeping partner, ungefär som sossarna hanterat kommunisterna under alla år. Men Sd fångar inte främst, eller enbart, högerröster. De får de missnöjdas röster från stora delar av den gamla höger-vänstern-skalan. Dessutom flaggar de för vara beredda att fälla båda huvudblockens regeringar. Dessutom har det, med rätta, uppfattats som höggradigt kontroversiellt att göra sig beroende av extrempartiet med nazistiska rötter.

Ytterligare en förändring är en nyhet i den svenska partirymden: Vår sk negativa parlamentarism håller på att överges, i vart fall flaggar allianspartierna för det. Hittills, alltså redan långt före Decemberöverenskommelsen, gällde att en regering inte behöver gillas av Riksdagen, bara att inte en majoritet röstar emot. (Det har gällt såväl regeringsbildning som tex budgetbeslut). Detta praxisskifte i den nya situationen är mycket problematisk. Alliansens partier, i vart fall moderaterna, avser att rösta emot alla former av regeringar med socialdemokrater. ÄVEN om s+mp+v är större än Alliansen. Detta är ett helt nytt besked!

Moderatalliansen menar alltså att de ska regera om de blir större än sossarna. Jaha, behöver vi ens gå till valurnorna då?

Sd, Mp och V räknas då inte alls. Hur ser den logiken ut i högerhjärnorna? Oklart. Men det låter inte som demokrati.

Det finns ännu en faktor som är av paradigmatisk betydelse. Den gamla troheten till parti eller block är numera nästan helt överspelad. Sedan jag satt i riksdagen har ca 20% av svenska folket lämnat socialdemokratin. Även andra partier, men i mindre utsträckning, har förlorat delar av sin väljarbas. Inte ens hemhörigheten i resp. traditionellt block består. Rörelserna sker åt alla håll, ungefär som man väljer tandkrämsmärke i stora varuhuset.

—-

Måndagen den 10 sep är vi ett land utan regering. Eller har vi en Alliansregering med stöd av Sd. Och detta i stort sett alldeles oavsett hur folket faktiskt röstar.

Alla som betraktar maktspelet lite utifrån drar idag, före valet, den enda rimliga slutsatsen: Det nuvarande parlamentariska läget kräver ett nytt handlag, eller så ger man vika och ger Sd inflytande.

J'accuse den svenska partieliten för att de inte på ett vuxet sätt för det här samtalet redan före valet. Allianspartier säger att de inte ska samarbeta med Sd. Det är bullshit. Hela upplägget bygger på att man spelar Sd-kortet. Och då menar jag inte främst rasistkortet, men läggspelet som uppkommer den 10 sep. Med den nu rådande moralen hos högern händer en av tre saker efter valet:

1. Alliansen bildar regering med stöd av Sd (aktivt eller passivt). S, v och mp lägger, som vanligt ner sina röster.
2. Inget block bildar regering om vänsterflygelns partier anammar moderaternas hållning.
3. Sd bestämmer vem ska regera.

Jag uppmanar s, mp och v att nu adoptera moderaternas grumliga samvete: Rösta nej till alla regeringar där ni inte själva ingår. Först då blir det klart vem som väljer att sitta i knä på Jåkesson/Sd. Den negativa parlamentarismen är nu i praktiken avlivad. Ur resterna reser sig förutsättningarna för en demokratisk framtid. Om det nu finns en sådan.